Känner mig som jag lever i en dröm allt känns så overkligt... Det känns inte som jag varit i london, defenitivt inte för bara några dagar sedan och jag vet inte riktigt var tiden går. Allting jag gör känns som de inte egentligen hänt. Jag är jag. Jag är ögonen. Men jag är inte resten av kroppen vi hänger liksom bara inte ihop... Och på allt är jag stressad som sjutton. Precis kommit från perm bara några vinna sedan och oroar mig redan för nästa. Oroar mig för julen. För framtiden. För nyår att ett nytt år ska börja vet inte om jag orkar eller klarar de just nu. Flera möten imorgon. Skolavslutning på tisdag och jag ska uppträda lite med gitarren. De känns som jag går under och bara tappar allt just nu...