Hoppet

Hoppet försvann någonstans på vägen... Känns som jag inte har något att leva för längre hoppet är borta så är tankarna som att sluta överleva och börja leva... Om den ens finns är den väldigt borta just nu... Och eftersom jag knappt känner något längre kan jag väl leva lite mitt eget race... Om jag ska dö måste jag ju dö snygg för nu är jag plus femton-tjugo kilo från när jag vägde som minst för ett år sedan... Måste tillbaka dit nu!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0