Diskriminering

Har etik nu och vi kollar på en film och diskriminering. Hur man kan diskriminerar för kön, handikapp, att att en fysisk sjukdom eller har en annan stil. Det främsta som pratar om är att frågan om löner på olika jobb mellan kvinnor och män. Men egentligen är ett av det största problem i diskriminering, enligt mig, psykiskt sjukdom.
Även stil tycker jag är ett stort problem.

Med att bli diskriminerad p.g.a stil vill jag bara säga en liten snabb sak om för det tog dom upp i filmen. Idag när jag gick till skolan fick jag hur många blickar som helst för att jag inte passar in i normen. Jag har rosa-lila hår och svarta kängor med neon gröna och skrikrosa skosnören, svart sminkad och helt svart klädd. När jag går ut på stan så kollar folk på mig. När jag sitter på pendel så kan människor som sitter bredvid stirra på mig hela resan. Jag tänker "okej dom kan få stirra, dom kan få tycka jag är sämre än dom" men det är såklart att männsikor fortfarande påverkar mig. Jag har haft t.ex. gamla människor som kommit fram till mig på stan och undrar hur jag kan gå så ut såhär och vad mina föräldrar tycker och skälla ut mig p.g.a min stil. Allt gäller egentligen att man inte passar in i normen.

Ämnet diskriminering kom väldigt bra passande för att jag har kollar på flera olika dokumentärer om självskada bland annat en länk här (http://www.youtube.com/watch?v=NJoKgUfmghk) har även sett flera om att vara psykiskt sjuk och allt går ju ner för att gälla om diskriminering, om hur folk ser på oss som är psykiskt sjuka. Finns också ett bra inlägg om skillnaden mellan fysisk och psykiskt på en blogg, http://ventrikelflimmer.blogg.se/2011/november/utkast-nov-23-2011-1.html. och även dokumentären om berny blue http://www.youtube.com/watch?v=lDjuMGrhJKI. Även en bra uppsats: http://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/9933/1/Sandstroem_uppsats.pdf.

Men nu till det jag ville komma till diskrimineringen om psykiskt sjuka.
Själv har jag varit med i flera situationer. Jag har fått lappar i mitt skåp där det har stått "jävla emo, gå och häng dig" "skär dig djupare så vi slipper en till som låtsas må dåligt". Mitt skåp har fått orden Emo inristat i sig i åttan. För i åttan så brydde jag min inte så mycket i skolan. När det var sommaren satt jag och Maryam på skolgården med varsin cigg och cider. Jag hade linne på mig, mitt på skolgården, folk tittade barn som gick förbi sa till sina föräldrar men jag och Maryam satt kvar men det var då orden började flöda efter mig. Men jag brydde mig faktiskt inte. Det var ingen i min klass som sa något utan de var bara dom i årskursen över mig. Men när jag den sommaren gick utan långärmat på stan så fick jag blickar, gamla tanter kom och sa till mig att jag borde skämas. Jag hade en annan blogg förut och fick massa kommentarer. Jag la aldrig ut några bilder på mina armar men jag skrev om hur jag mådde. Jag fick massa kommentarer om att jag skulle sluta tycka synd om mig själv och att andra hade det värre. Jag tog bort kommentarerna och svarade inte på dom. När kommentarerna fortsatte så bestämde jag mig för att ta bort den bloggen tillslut.

Det är ju bara att nämna orden psykiskt sjuk så blir folk obekväma och få på en gång fördommar. När man ska söka jobb och det kommer upp att man är psykiskt sjuk så kanske man inte få jobbet, för vem vill ha ett psykfall på sin arbetsplats? Vem vet den kanske blir våldsam och så tänker inte arbetsgivaren betala för sjukskrivning.
En undersökning, CEPI, visar att ca hälften av de tillfrågade som har psyksikt ohälsa upplever sig diskriminerade av sin familj och var tredje av sin partner. Drygt hälften anger att de blivit diskriminerade av den psykiatriska vården. Studien kan hämtas här: http://www.cepi.nu/Portal/Aktuellt/diskrimineringsstudie
Även fast man är psykiskt sjuk betyder det inte att man ska bli diskriminerad och underskattad av alla andra människor. Man kan vara psykiskt sjuk fastän man är engagerad för det man jobbar med. Jag är engagerad i skolan, jag vill göra det jag gör nu och jag klarar mig.

Man väljer inte att bli psykiskt sjuk men man kan göra det bästa av det att leva ett så normalt liv som möjligt. För att kunna få göra det måste man få samma möjligheter som andra.

Läs länkarna så förstår ni mer av vad jag menar!
Oj, blev väldigt långt men Tack för mig :)


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0