Mamma. Jag älskar dig!

Det blir bara svårare för varje dag nu. Jag är på gränsen och nu faller jag. Förra veckan stod jag på västerbron, på dess högsta punkt, och tittade ner tänkte att om jag hoppar nu så är allt över.
Tårarna bränner bakom ögonen men kan inte gråta längre.
Allt bara känns värdelöst, jag kan inte hålla maten och jag klarar inte av skolan längre. Somnar på skolbänken för att jag inte kan sova på nätterna och ligger under i nästan alla ämnen. Alla prov jag får tillbaka är antligen E eller D.
Efter gårdagen började jag tänka och jag tänkte över mitt liv och kom fram till att jag faktiskt inte har något att leva för. Allt är bara värdelöst. Det kommer aldrig bli bättre igen.
Jag kommer aldrig få må bra igen..
jag är trött på att jämt stå på gränsen. Jag är trött på att klara mig genom livet utan några som helst marginaler!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0