Jag lever i en dimma och har fortfarande inte fattat att om tolv timmar åker jag ifrån avdelningen och till behandlingshemmet.
Jag har packat, både hemma och på avdelningen, pratat om det många gånger att jag flyttar imorgon, sagt hej då till personal, bakat en kaka till mitt avslutningsfika imorgon. Ändå, ändå sjunker det inte in!
Vad krävs det för att jag ska fatta att de verkligen händer?
Men imorgon klockan tolv ska jag vara på behandlingshemmet och det känns ju bra men svårt att lämna avdelningen.
Jag har varit här i sex månader och sagt hela tiden att jag vill bort härifrån och när de verkligen händer och jag får som jag vill så inser jag det inte...
Jävla smart-ass känner jag mig som.

Jag citerar Bart Simpson:
Ay caramba!