Det börjar längst in i kroppen sen sprider det sig sakta, nerv för nerv.
Sen kommer de till hjärnan. Jag spärrar in det för de får inte hända och de ska inte synas.
Jag bär mig smärta för mig själv. Omvärlden får inte veta, de ska inte behöva bli påverkade av mig.

Jag låser in mig i en vrå och låter ingen komma nära. Kommer någon nära, blir man bara sårad...
Tro mig, jag vet.

Det gör så ont inom mig, i hela själen och kroppen.

Vad?
Vad är det som är fel?
Varför?
Varför gör de så ont i hela mig?
Det kommer som ett slag, som en bedövning först.
Innan helvetet bryter lös.
Jag till veta vad det är som kan få mig falla så djupt igen.

Men de är något som håller mig kvar, stående så jorden.
Jag vet inte vad det är med det är något.
För jag väljer mellan två sidor.
Balanserar mellan att leva eller dö.

För jag vill inte leva, men jag vill ändå inte dö.