Minnen

Jag saknar tiden för tio år sedan...
då allt fortfarande var så bekymmerslöst...
då jag lekte att jag och min kompis tove skulle flyga iväg till otto-land i en badbalja, och lovade varandra att vi skulle bo tillsammans i stockholm och ha ett katthem.
jag saknar hur lätt allting var med oss för tio år sedan. De var du och jag mot världen!
men efter tio år av att vara bästisar övergav du mig.

nu tre år senare ligger man i en säng på psyket endast femton är gammal och gråter och övertalar nattpersonalen att jag inte gråter.

det är i sådana här stunder jag tänker på dig och inser att vi hade de så jävla bra tillsammans och om du sa förlåt skulle jag vara så idiotisk att jag skulle ta dig tillbaka på en gång.

jag var så liten och sårbar vid den tiden.

men genom alla år av mobbning och blivit konstant övergiven av kompis efter kompis. Har jag svårt för att lita på någon överhuvud taget.

M får inte prata med mig när hon är på sitt behandlingshem och jag är livrädd för att mista henne.
i början av sjuan när vi träffades vågade jag inte lita på någon. Jag frös ute M, men hon krossade mig totalt i några veckor tills jag till slut bröt ihop på skolgården mot en träd med M lutande över mig framför hela klassen.
jag tror att jag insåg då att hon nog var en kompis man kunde lita på om hon gjorde allt för att komma igenom mitt skal.
och därför är de väl inte så konstigt nu att jag är livrädd för att mista dig också!

Cause it was you and me against the world
you made me happy
you made me cry
you made my life worth living

när man inte kan sova på nätterna tänker man på de som varit.
på de man inte borde tänka på just nu
eftersom de håller en vaken.
de man blivit tillsagd att man inte borde tänka på
men när man ligger i sängen
alldeles ensam i ett kalt rum
hur kan man då undgå att inte tänka på de?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0