Saknad.

Är hemma hos mina föräldrar i sthlm efter en liten tripp till Sundsvall och Boda borg i torpshammar.
Varit kul men ändå så känner jag mig inte på topp.

Jag saknar dig Chris! <3
Kommer aldrig att glömma dig, jag svär!


Det har gått ett år nu men saknaden finns kvar.
Lika stark som den var i början.
Natten blir hemsk när mina ögon känns tyngre och fulla av smärta, jag orkar inte hålla dom öppna och tårarna rinner nerför min kind. Jag vill sluta mina ögon och känna dina andetag. Känna pulsen av ditt hjärta, när jag ligger på ditt bröst, och veta att du lever. Jag vill att du ska leva igen och kyssa mig stilla i pannan.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0