Livet blev inte som man trodde när man var liten

Det var nattdags för en timme sedan och alla andra har gått och lagt sig men jag sitter i sängen. Jag är trött men kommer liksom bara inte till ro... Saker är inte så bra just nu, har varit så det senaste dagarna ju, och personal drar ut mig ur rummet så fort jag går in där. Nu är jag ju på rummet men så länge jag inte somnat kommer det in lite då och då. Formuläret är ifyllt och det blir lägre och lägre. Nu har det stannat men det är för att jag inte kan inse för mig själv om vad som händer. Och att jag faktiskt inte ens vill se. Men om jag ska inse saker nu också så står det faktiskt "Dö!" skrivet med små blå stenar på fönsterbrädan...


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0