Jag tar knäcken på mig själv.

Jag mår verkligen inte bra idag...
Känslorna svänger snabbt från fram och tillbaka mellan att vara död och misslyckad. Ena sekund tom andra ångestfylld. Apatisk eller nervvrak.
Hela tiden på gränsen till en panikattack. Man ska alltid vara på vakt.
Tröttheten får mig att bara vilja slänga mig på marken och gråta.
Jag tappar hoppet om att någonsin få känna riktigt hopp.

Jag orkar inte med mig själv. Hejdå.



Självhatet drar ner mig så brutalt, jag känner mig äcklig och groteskt.
Som ett vandrande tjockt monster som söker uppmärksamhet och bekräftelse 24/7.
Jag tycker inte  om mig någonstans, varken mitt yttre eller inre.

Jag vill slita sönder mig själv i stycken.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0