De senaste veckorna har jag bara tagit mig upp ur sängen för en anledning, jag har hållit mig i skicket för en anledning även när jag vill ge upp. Den anledningen är att min älskade Emma kommer idag!!
Det är den enda anledningen att jag fortfarande andas men vad ska jag göra när emma åker tillbaka till skåne och min andning kommer att bli tafatt och i perioder kommer att slutas andas, vad ska jag göra efter att denna dag är slut?
Jag kanske kan leva på lyckan några dagar och minnen av denna dag när vi träffas.
Men.. Någon dag kommer det ta slut.
Då kommer jag falla nerför stegen igen och inte orka att klättra upp igen.
För efter idag kommer jag sakna dig så mycket igen att mina ögonlock kommer kännas tunga och jag kommer släppa benen efter mig. För när jag inte har något att se fram emot längre kommer jag falla ihop i en hög. Det enda som fortfarande håller mig uppe nu är lycka och längtan.

Men snart övertas lyckan och längtan med ångest och tårar.