Att vara galen och trasig är inte samma sak, det är bara en själv, amplified.

Ingen förstår, inget vet.
Hur jag egentligen mår.
Nej ni vet inte, ni tror. Men ni vet ju förfan ingenting.
Allt är så svårt och gör så fruktansvärt ont.
Ni kan sitta vid min sida, röra i mig.
Men jag klarar inte av den kontakt.
Jag är rädd, riktigt jävla rädd.
Håller ni om mig om jag ber er?
Finns ni kvar?
Eller går ni er väg?
Men ni förstår ju ändå inte, hur jävla mycker skit jag mår.
För jag "ska" ju må bra.
Men tyärr era mallar stämmer inte in på mig.
Det är bara så.

Ingen vet hur det kommer sig att det tysta mörkret inom mig finns, inget vet varför det står någon framför dig med tomma blickar och stirrar rakt fram. Ingen vet varför det är så kallt och mörkt. Ingen förstår varför jag inte vill gå nära, ingen förstår varför jag inte vill gå nära. Ingen förstår hur det är att bo inuti min kropp. Ingen förstår hur det är att leva som mig. Inuti i ett skal med leende läppar. När man gör illa sig själv på utsidan för att försöka döda det på insidan. För jag vet hur det är att vilja dö, hur det gör så ont att le och hur man försöker passa in men man kan inte. När man känner sig om bitar inuti men hård som cement utanpå.

Men jag måste våga leva, jag måste våga slåss. Såklart att det är svårt, för livet är svårt men döden är enkel. Men det är bara att verkligen våga, våga ta sats och hoppa. Men det är där det är svårt. Det är svårt att våga ta sats och hoppa. När det bara är så enkelt att ta en överdos och få stopp på allt. För nu kämpar jag varje sekund i taget, varje natt som den kommer. För man vet aldrig i förväg vad som kommer hända. Vad man kommer göra.
Denna natt hade jag fått nog, jag hade städat, duschat och fixat allt jag skulle och tänka att det här är slutet men jag la mig under täcket och satte på tv:n. För fastän jag hade bestämt mig långt innan så när stunden kom tänkte jag att jag inte kunde ge upp nu. Men man vet aldrig förren efteråt. Man kan aldrig veta vad det är som får en att gå över gränsen. Det är bara som att det behövs en liten vindpust för att man ska falla över. Att ta livet av sig är nog också bara ett sätt att försöka få debatten inom sig att ta slut, debatten om man ska leva eller dö. Allt man gör dras in i den debatten: Sa något dumt-ta livet av dig. Missade bussen-ta livet av dig. Fel på provet-ta livet av dig. Tyckte om filmen-Ja, kanske jag inte skulle ta livet av mig.

Jag sitter varje natt och försöker dränka mina tårar.
Jag sitter varje natt och tårarna blir till blod.
Jag sitter varje natt och försöker dränka mina tårar.
Jag sitter varje natt och tårarna blir till blod.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0