De sägs att drömmar blir sanna men man glömde att mardrömmar också är drömmar

Allt bara flyter på, hela sommaren är planerad på bästa möjliga sätt men har en stor jävla klump i bröstet som bara trycker och trycker. Bär saker inuti så tunga, så tunga att jag inte orkar prata om dom. Jag vill bara gråta men det kommer inte fram några tårar.. om några dagar fyller jag sjutton men hur kommer jag orka med ytterligare ett år? Jag vet att jag egentligen är stark, har folk som. stöttar mig, den bästa klassen och den perfekta sommaren framför mig men varför känner jag mig ändå så svag och viljelös?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0