Jag började min praktik på ett äldreboende där jag ska vara de närmsta fyra veckorna. Jag trivs, hjälper till och kommer ganska enkelt upp ur sängen. Jag ler och jag pratar. Men sen slutar jag för dagen. jag kommer hem ich fortsätter le en stund sen slutar jag låtsas. Det är som att jag har låst in en del av mig själv, längst in i min kropp. den delen som vill skrika och slåss. Bara släppa ut allt men den är inlåst. Bakom flera skottsäkra glas. men delen är stark och börjar slå sönder glasen.