Idag var vår första heldag i Junsele. Sover i små stugor med två personal och två ungdomar i varje. Jag sover med E i en utdragen dubbelsäng från soffan i vardagsrummet och en personal i varsitt sovrum som har våningssäng men E och jag valde soffan fast vi kunde haft en "riktig" säng. Kom tillbaka från åkt skidor sen nio (vet ni att man bränner 7kcal per minut när man åker skidor!) och nu ligger jag och E i vår säng och kollar på tv. Perfekt läge i vardagsrummet! Personalen är på ica och handlar oboy och popcorn lite lyx kan man ju alltid ha! Det är iskallt inne i stugan så får väl tända en brasa:)

Är i Junsele, ångermanland:) åkte från stockholm strax efter nio och klockan sex kom vi fram till Junsele. Vi åt ju och hade några pauser men ändå, det tog skit lång tid... Men med en kudde och filt så funkade det :P

Tittar fortfarande på Gökboet men ser den på youtube som bestämt sig för att hata mig som allt annat även gör!

Imorgon bitti åker vi till junsele och det ända jag har packat är lakan och that's it och vi ska även upp tidigt imorgon så någon som tycker jag borde packa?
Men jag orkar inte. Orkar jag med något egentligen?

Jag hatar detta. När demonerna drar ner mig i helvete och låter mig aldrig vara ifred utan ska reta mig, skrika och skratta åt mig. Jag ber dom att låta mig vara i fred tills på torsdag då vi kommer tillbaka till behandlingshemmet men dom vill inte och gör att jag inte ens kommer upp ur sängen på morgonen det går liksom bara inte...

Vad är det som gör så ont att jag inte kan andas?
Vad är det som gör mig så rädd att jag kryper ihop i hörnet?
Vad gör så att jag skakar och svettas i panik?
Vad gör så att jag inte kan andas?
Vad är det som gnager inom mig och förstör min själ?

Ska ta och titta på klassikern gökboet :)

Kommer ihåg när A sprang runt på avdelningen i korridorerna och spelade teater då hon var Nurse Ratched och skulle dela ut medicin och jag och F satt på golvet och garvskrattade ;) 

SMARTO! Och denna gång är det posetivt! Jag fattar äntligen varför alla jag umgås med plötsligt mår så mycket sämre. Det är för att dom har mig som gemensam nämnare. Jag hittar så många bevis för att det är jag som gör att dom mår dåligt. Jag borde inte ens ha tillåtelse att träffa någon! till och med Dem säger att jag har rätt.

För in i helvete också! HÅLL KÄFTEN FÖR FAN!

Tog mig till skolan iallafall imorse fastän det tog emot. Kom tillbaka till lunch och nu ligger jag i sängen invirrad i en filt och lyssnar på radion. Känner mig som i någon konstig dvala... Har ingen ork längre ... Att bara gå i skolan 2.5 timme tog på alla krafter jag hade och gjorde mig typ däckad. Men jag har iallafall ingen förren fem då det är mat och sen möte. Innan dess kommer jag väl inte gå upp, iallafall inte på ett tag...

Jag ska klaga lite för en gångs skull vanliga tonårsproblem: jag har fått en gigantisk finne... Sitter på ögonbrynet och går mer under huden till ögat som gör att jag inte kan titta upp för att det är ivägen kul va...?

Mitt 300:de inlägg idag också:) startade bloggen i august.

Satt och ritade lite på golvet och då kom detta i mitt huvud.
Orden som beskriver och som jag går efter idag:
When sanity breaks
Hell breaks out

Jag är fan hopplös.

Hehe jag har ridit för andra gången i mitt liv idag!:) det är det jag gjort och de enda som jag kan skriva i bloggen.

Jag vill leva!
Jag vill dö!
Men jag vågar inte
Jag orkar inte
Sitter ihopkurad i soffan med en filt
Tv:n är på och ögonen är riktade dit
Men ändå inte där, inte närvarande
Vet inte vad som händer
Jag får panik över minsta lilla sak
Kan inte sitta still
Slår med armarna
Jag vill skrika
Få ut allt men det kommer inga ljud...

Citerar min psykolog från idag: "Hur får din hjärna ihop det?"
Jag skrattar och svarar att jag vet inte.

Jag är imponerad över mig själv ibland, dock på det dåliga sättet men jaja. Var nära på att låsa ut mig i natt, inte det smartaste men jag hade jävligt bra reflexer ibland ;)
Men detta går inge bra. Jävligt skit och det tar emot så jävla mycket att göra något, som idag ska jag städa mitt rum, renbädda, borde tvätta men finns det någon satans, jävla ork för det? Nejnej. Jag sitter vid datorn och planerar lite andra saker istället.
Nu är det mat om en kvart också och jag vill inte äta och jag får inte äta men jag får inte äta men jag är så jäkla hungrig. Kommer få skit om jag äter men jag kommer väl få stå ut med det som jag gjort så många gånger tidigare.

Ibland önskar jag att jag hade vingar så att jag kunde få sticka iväg från detta skit.

Jag vet inte riktigt hur min planering ser ut för tillfället.. Jag ser inte längre fram tills på fredag men på söndag åker jag till fjällen i fem dagar och jag vill så gärna se fram emot det men det går inte det är till och med riskfyllt att jag kan se tills på fredag och det r väldigt ovanligt. Det är något som blivit så jäkla fel och jag tror jag börjar bygga på mig saker inombords som brister iväg och lever sitt eget iv

Fick tillbaka alla bilder jag målade under tiden på avdelningen dom blev tjugo stycken till slut och en som brukar vara med mig på bilden och även var min kontaktperson på BEDA när jag var där i månadsskiftet aug-sep i en vecka och det var hon som fick följa med mig, när jag fick psykbryt på fredagen den veckan, både till bup-akuten och akuten på sös. Hon började gråta för att hon blev så rörd av dom och kunde förstå dom på hur det var. Hon satte upp alla bilder på väggen i tidsordning och det var väldigt häftigt att se faktiskt. Jag kände igen så mycket.

Jag vet inte vad som händer men det händer drastiskt.

I wish I was special
You're so very special

But I'm a creep,
I'm a weirdo
What the hell am I doin' here?
I don't belong here

I don't care if it hurts,
I wanna have control
I want a perfect body
I want a perfect soul

Ska gå och lägga mig idag, har haft noll ork för typ allt och knappt sagt någoy under hela dagen, om man bortser ör när jag var ute och gick med en personal. Har fortfarande på mig pyjamasbyxorna och håret uppsatt i en knut men jaja... det är väl helg får man väl skylla på ;) Imorgon är det skola och på morgonen måste jag ringa min psykolog för att omboka ett möte. Jag hatar att prata via telefon men man måste göra det också, bara man inte hamnar på telefonsvararen då kommer jag få panik. Jag måste nämligen se hur folk reagerar när man säger något annars går det inte.. Men nu ska jag sova som sagt och hoppas på en bättre dag.

I hurt myself today
To see if I still feel
I focus on the pain
The only thing that's real
The needle tears a hole
The old familiar sting
Try to kill it all away
But I remember everything

What have I become?
My sweetest friend
Everyone I know
Goes away in the end
You could have it all
My empire of dirt
I will let you down
I will make you hurt

I wear this crown of shit
Upon my liar's chair
Full of broken thoughts
I cannot repair
Beneath the stains of time
The feelings disappear
You are someone else
I am still right here

If I could start again
A million miles away
I would keep myself
I would find a way

Klockan är efter tre och jag har fortfarande inte kommit ur mina pyjamasbyxor. Var till och med ute och gick en sväng men då drog jag bara på mig täckbyxorna över.

Var uppe ur sängen vid halv elva vilket är imponerande för en dag som jag mår såhär dåligt.
Låg på golvet i några timmar med NIN-Hurt på repeat och med ångesten som dödar.
Halv två så gick jag ut iallafall och nu ligger jag i soffan.
Rösterna skriker:
"Du vet att det inte går att att få bort oss! Det finns bara ett sätt och det är att ge upp. Ge Upp Ge Upp Ge Upp Ge Upp Ge Upp Ge Upp Ge Upp Ge Upp Ge Upp!" om och om igen.

Jag orkar inte med dom längre och det känns som jag kommer få psykbryt idag. Blev en början i morse på det när jag bara låg och skakade hela tiden...

"Ärren är en konsekvens av min frätande sjukdom"

Jag klarar mig i tre månader när jag kämpar för en fjärde månad faller jag djupt igen.
Vad gör jag för fel?
Är det någon magisk gräns där eller?

You are in the sky and looking I'm forgetting the darkness I live in.
Looking up I just for once more I want to fly again in you arms.
You where pure and full of life.
Leaving the pain and I just wanna smile.
It was you and me against the world.
You made me happy and got me to smile.
If life was a game and we where the player.
Well...
Then I hoped you'll let me cheat.
I'm still in the game fighting for my own life.
You failed and quited.
Got lost on the way.
And I'm now alone on the game we promised to finish together.

Hur kan folk känna igen mig när jag inte ens känner igen mig själv?

På väg in till stan för att träffa syster.
Vi ska se kolla på en teater som heter sugar-I hetaste laget. Men först ska vi ut och äta också :)
Ska bli roligt, var ett tag sen det var bara vi två.

Nästa söndag åker jag till junsele med behandlingshemmet och idag har jag antligen hittat täckbyxor :D Det tog tid, minst sagt.

Vad gör jag för fel?
Jag försöker och jag försöker.
Men ändå hamnar jag i samma tankegångar och samma hål.
Konsten att slutar överleva och börja leva är lång och svår. Först måste man lära sig konsten också.

Jag och nätter går inte ihop. Men lite roligt blir det när man vaknar upp med målade naglar men det finns ju baksidor också.

Dagen började med att jag stressade hela morgonen eftersom jag inte kom upp i tid. Satt vid frukost bordet och insåg att tåget jag borde ha tagit går nu. Kom iallafall till mitt möte med min psykolog i tid och var faktiskt på rätt så bra humör. Var på bup-skolan efter det och åt även i dagvården idag sen smsa jag till A som är kvar på avdelningen som ju ligger bredvid. Hon kom ut en stund och vi pratade en stund. Blev lite jobbigt eftersom hon åker till Västerås imorgon till ett behandlingshem...
Resten av dagen blev gitarr och piano och sen har jag latat mig typ. Inte haft ork för något...

Men nu är det husmöte iallafall.
Bye darlings! :)

Var på gymmet igår och är på gym idag igen. Inte samma gym så olika maskiner och jag börjar inse att jag må ha sämre kondition än innan sommaren, och mitt uppehåll på över ett halvår, så har jag kvar ganska mycket styrka och muskler. Jag klarade av i bänkpress några kilon mer än vad jag vägde då. Jag klarar inte av det nu men känner att det blir bättre för varje gång iallafall :) men nu ska jag åka tillbaka och ta lite kvällsfika och hälla i mig vatten tills jag blir uppblåst som en ballong men de är ju bara vattenvikt iallafall ;) fan jag kommer ha värsta träningsvärken imorgon!

Jag fattar inte varför jag inte reagerar, blir sur eller ledsen. Min bästis har precis sagt att hon har börjat skära sig med en glasbit på hennes behandlingshem. Jag vet att hon säger det till mig för jag går igenom det också och vet hur det är när man börjar. Men hur reagerar jag: skrattar och säger "Men din idiot!" sen är det inget mer med det. Det är som jag inte förstår allvaret...

Kan man bojkotta alla hjärtans dag?
Någorlunda iallafall.

Jag fattar inte vad jag gjort för fel mot pendeltågen!

varje dag jag tagit pendeln har det varit något fel. Förra veckan var det något växelfel så min station var inställd och förseningar och så den jävla snöstormen.
Idag var det växelfel och ett trasigt tåg så nu blir jag sen. Igen.
Så snart strejkar jag mot pendeln...

Lyckade fixa det jag skulle igår man måste bara hitta orken för att börja sen funkar det ;)

Jag vill inte
Jag orkar inte

Borde duscha och fixa håret som är smutsig, tovigt och uppsatt i en klämma utan att blivit borstat på två dagar.
Borde även tvätta så jag har lite kläder...
Men orken är borta men det beror väl på att jag inte mår så jättebra. Är trött hela tiden, känner mig förkyld, sen är det den där gången i månaden också om man säger så... Sen mår jag även skit psykiskt...
sitter i soffan och borde väl äta middag om en timme så jag kanske får upp energin.

Jag har möte med min psykolog imorgon och det behöver jag verkligen just nu.

Borde sova men till se klart filmen fast den slutar om en trekvart så kommer säkert somna som en ungdom och en personal gör i soffan. Men typ alla håller på att bli sjuka eller är sjuka. Mamma kommer imorgon men jag tror inte hon kommer bli så sugen på det längre för hon kommer nog bli sjuk då... Men jag ska nog sova ändå ögonen går ju för fan i kors...

nu verkar det som inläggen blir ofta, korta och ointresserade...

Buhu...hu...hu...

Jäklar vad snabbt allt kan vända!
För nån timme sen kände jag lite mer hopp än vad jag gjort på ganska länge.
Sen föll jag. Igen.
Nu sitter jag i soffan med film och filt. Tröstäter marängsviss, chese balls, chips och popcorn men jag är skit sugen på godis...
Och så ångesten över allt och jag vill inte längre varför ska det vara så svårt. huvudet räknas kalorier på högvarv och det blir inga vackra siffror...

Känner mig lagom glad och älskar livet (???)

Börjar lämna sig som skit, jag börjar typ bli förkyld och jag är kallsvettig, halsen retar och är allmänt dålig och seg... Och sen mår jag sisådär psykiskt också och i samband med att jag börjar känna mig sjuk, blir inte detta den perfekta lösningen som vanligt...

Varit ute på en promenad på järlafältet, ett naturreservat, och nu ska jag till ikea för att köpa lite saker till mitt rum.
Annars har jag legat halvdöd i soffan resten av dagen:)

Denna dag har varit kaotisk...
p.g.a tågen i sammanband med att hela busstrafiken är inställd kom jag en timme förenad till skolan och hann ungefär med en kvart No och sen en hel lektion svenska. På vägen tillbaka fick jag vänta knappt en halvtimme dock och nu var vägarna lite mer plogade iallafall ;) mamma kommer och hälsar på om en timme om hon kommer fram annars händer det inget mer idag...

Jo Tjena!
Jävla sl som inte klarar av snön, dom senaste vintrarna har de ju varit kaos så fort det är snö! Andra länder klarar ju av snö men inte sl !
Står på tåget nu fick väntar över en halvtimme och tåget som kom till slut var en timme och en minut försenad och sl säger högst fyrtio minuter?! Och jag börjar om tre minuter och det är sex hållplatser med pendeln och eftersom bussarna är inställda i hela länet, grattis bussförare ni har ledigt!, så måste jag gå en bit på en kvart och nu ska tåget stå still några minuter också! Jag vänder snart jag slutar ju elva och jag kommer tidigast vara i skolan halv tio känns ju lite onödigt... Tåget går ju Skit långsamt... Äh jag har ingen bra erfarenhet av pendeln mina två första dagar och imorgon är jag ju ledig och då tänker jag sitta i soffan och inte gå ut...

One day I realized that I didn't want to fit in.
I could make my own standards and I'd live by them.
Atleast then I fit in somewhere, in my own world ;)

haha jag har lyckas förstå mig på datorn lite halvt ;)
Pendeln var dock bara fem minuter och jag kom bara en timme sen.. Kunde ha varit värre får man väl alltid tänka..
Nu blir det kvälls fika om tjugo minuter och sen lite tv.

Humör status: Likgiltig

Jag har tappat mina underbara Hello kitty hörlurar! Redan på dåligt humör eftersom någon hade tagit dom och inte lämnat in så missar jag bussen och får gå till pendeln I SNÖSTORMEN! Kollar på mobilen och det ska komma ett tåg till Södra som skulle passa. Står inget om förseningar på de tåget. Jag kommer till Södra och kollar när det går, står fortfarande inget om försening.
Kommer ner till perrongen och läser: tåget vänder i Centralen.
För In I Helvetes Jävla Skit.
Upp från perrongen och åker in till Centralen som är den värsta att åka till från Södra och jag bokstavligen hatar Centralen för att det är så mycket trafik och folk.
Tar bussen, byter till tunnelbanan som jag nu sitter på som stannat i fem minuter mellan gamla stan och centralen! Nu börjar det rulla. Långsamt. Hoppas som fan att pendeln kommer och inte är en halvtimme försenad.
Då ringer jag fan personalen på behandlingshemmet och ber dom hämta mig.
Om dom då skulle vilja ha en jävligt sur unge i bilen...
Och nu kryper tåget fram igen!

Jag till ha mina hörlurar!

Många har sagt till mig förut att avdelningen inte har varit bra för mig eftersom det faktiskt är ett sjukhus.
Jag(den smarta ungen) har hela tiden tänkt att vad är det för fel på avdelningen?
Jo... När jag nu flyttat därifrån har jag lyckas fatta att avdelningen inte var något bra, det är ingen bra miljö att vara i. Jag fattade det när jag kom till behandlingshemmet att avdelningen verkligen var ett sjukhus och ingen ska behöva bo där.
Behandlingshemmet blev liksom personligt och som en riktig hemmiljö. Det krävdes bara att flytta från avdelningen för att förstå hur det var och inte hela tiden försköna det hela.

Känns hel konstigt på behandlingshemmet, allt är nytt och jag har ju noll koll på rutiner och var saker är. Har inte lyckas förstå mig på datan än heller så... Smarto: det är jag..
men det kommer nog bli bra:)

Idag har jag nationellt prov och möte sen vet jag inte vad jag ska göra. :)

Sitter och sover i allrummet... Zzz...
Sov typ högst fyra timmar inatt... Kunde verkligen inte somna så jag låg och vred mig och sträckte benet typ fem gånger så de gjorde skit ont. Så när jag väl gav upp och gick ut ur sängen klockan åtta veck sig benen och jag kunde knappt gå... kul.
Men nu verkar jag iallafall kunna sova haha ;)

avslutningsfika om en halvtimme och åker från avdelningen klockan elva...
Varför fatta saker på en gång för jag kan fortfarande inte förstå detta...

Jag lever i en dimma och har fortfarande inte fattat att om tolv timmar åker jag ifrån avdelningen och till behandlingshemmet.
Jag har packat, både hemma och på avdelningen, pratat om det många gånger att jag flyttar imorgon, sagt hej då till personal, bakat en kaka till mitt avslutningsfika imorgon. Ändå, ändå sjunker det inte in!
Vad krävs det för att jag ska fatta att de verkligen händer?
Men imorgon klockan tolv ska jag vara på behandlingshemmet och det känns ju bra men svårt att lämna avdelningen.
Jag har varit här i sex månader och sagt hela tiden att jag vill bort härifrån och när de verkligen händer och jag får som jag vill så inser jag det inte...
Jävla smart-ass känner jag mig som.

Jag citerar Bart Simpson:
Ay caramba!

Tagit lugnt idag förutom besöket men jag tror jag behöver det...

Resten av veckan kommer kännas som kaos...
Imorgon, tisdag, har jag nationella proven, gym, möte sen ska jag hem och packa och även packa mina saker på avdelningen.
På onsdag har jag skola på förmiddagen om jag orkar. Klockan tolv ska jag vara på behandlingshemmet. Och på kvällen gitarr och piano. Kommer bli skit jobbigt att komma dit som ny. Vi hade möte idag på behandlingshemmet då rusade två tjejer in och sa hej. Så mycket ville dom veta vem jag var och då kan man ju undra hur de kommer bli...
Torsdag har jag nationellt prov igen och möte.
Fredag ska jag till min riktiga skola och det menas med att jag ska upp tidigt... Nu har jag ju även resväg och kommer somna på tåget...

Undra hur man kommer sova inatt. Imorgon kommer jag ha panik...

Halv ett fick jag reda på att jag skulle åka och kolla på ett behandlingshem. Tagen på sängkanten kändes det som, hade noll koll trodde jag skulle få åka dit nästa vecka eftersom jag fick för mig att ett möte som skulle vara innan skulle vara på fredag, men antligen tog jag fel eller så blev de flyttat men hur som haver åkte jag från avdelningen halv två. Fortfarande helt borta och inte fattade vad som hände kom jag dit och träffade dom på behandlingshemmet och dom visade mig runt. Kändes bra men tror inte riktigt jag smält detta än och fattat vad som händer för i slutet verkade det som att de sas att jag ska flytta på onsdag och de var jag inte beredd på. Känns konstigt att flytta men även så flyttar jag ifrån Söder där jag är uppvuxen och avdelningen även var, så de blir helt annorlunda... Men de ska nog bli bra så fort jag hinner smälta de och inse att imorgon måste jag också packa för jag har skola på förmiddagen och åker nog efter lunch... Jaja de ska nog gå. Nu måste jag göra klart mitt pussel jag har hållit på med några dagar, kan ju inte lämna det ogjort...

Känt mig likgiltig hela morgonen och bara inte orkat bry mig men fick en liten posetiv nyhet att jag ska åka och kolla på ett behandlingshem :) så om en timme typ ska jag åka:)

okej varför fattar jag inte bara de jag försöker förstå?
Nej, jag sitter här och undrar varför ingenting händer.
Jo, för JAG måste göra något åt det.
DUMBOM

men nu ska jag åka tillbaka till avdelningen om en timme iallfall.

"Rösterna tystar med det kalla stålet.
Blodet är tårarna jag inte får gråta."

Hållit mig borta från kniv och rakblad i 3månader! :)

Precis kommit upp ur sängen. Eller ja... Suttit mig i sängen iallafall längre har jag inte kommit. En personal kom in precis, och jag hade precis suttit mig upp, såg ju inte ut som jag var nyvaken :P sovit åtminstonde elva timmar inatt Skit skönt:) men borde väl göra iordning mig eftersom de e lunch om en halvtimme och den kan vara tio min tidig, e nämligen kanske inte de smartaste att gå ut i pyjamas ;)

Kvällen gick åt pipan efter middagen klockan fem fick jag sammanbrott på rummet och grät i några timmar. Gick ut från rummet vid kvart i åtta och gjorde puzzel men sa typ inget. De var lite roligt när en av nattpersonalen kom in till allrummet och sa "hej flickor". till mig och en annan tjej som satt i soffan och vi sa tyst hej och sen frågade han hur det var med oss och vi bara blev tysta. Tolkas som tolkas vill. Vid nio började mitt helvete. Grät igen en personal kom in efter en stund jag torkade tårarna snabbt och hon gick. Jag började garvskratta. Ångesten blev skyhög. Hittade en klädhängare med lite vassa kanter så jag dansade runt i rummet och rev mig tills det började blöda och svullna. Bad dock om min behovsmedicin och lugnade ner mig lite och torkade bort spåren på väggen efter jag haft lite kul. Men nu ska jag vara rädd om mina hjärnceller och sluta slå huvudet i saker, fast saker blir så roliga när man gör så började ju sjunga barnsånger;) men jag ska sova nu. GOD NATT.

Det börjar längst in i kroppen sen sprider det sig sakta, nerv för nerv.
Sen kommer de till hjärnan. Jag spärrar in det för de får inte hända och de ska inte synas.
Jag bär mig smärta för mig själv. Omvärlden får inte veta, de ska inte behöva bli påverkade av mig.

Jag låser in mig i en vrå och låter ingen komma nära. Kommer någon nära, blir man bara sårad...
Tro mig, jag vet.

Det gör så ont inom mig, i hela själen och kroppen.

Vad?
Vad är det som är fel?
Varför?
Varför gör de så ont i hela mig?
Det kommer som ett slag, som en bedövning först.
Innan helvetet bryter lös.
Jag till veta vad det är som kan få mig falla så djupt igen.

Men de är något som håller mig kvar, stående så jorden.
Jag vet inte vad det är med det är något.
För jag väljer mellan två sidor.
Balanserar mellan att leva eller dö.

För jag vill inte leva, men jag vill ändå inte dö.

And I'm on the limit of breakdown

har ingen aning om vad jag gör längre eller varför den jävla flickan sitter på bänken utanför fönstret varje kväll så fort de blir mörkt?!
Okej.
note to me:
Ta't lungt och sluta hitta sätt att göra illa och var rädd om hjärncellerna de gillar inte att jag bankar huvudet i saker!

She feels lost in her own life
Treading water just to keep from slipping under
And she wonders if she's where she's supposed to be
Tired of trying to do it right
Her dreams are just too far away to see how steps she's making
Might be taking her to who she'll be
She feels locked in her own life
Scared of what she might lose if she moves away from who she was
And she's afraid of being free
There's a way she knows is right
She can't feel the things she knows
And here where the night is darkest black

Vissa lär sig av sina misstag andra inte.
jag är en av dom som är dum nog att aldrig göra det!

Var så gymmet igår, i våras lärde jag mig: spytt innan och träna på tom mage är inte en bra idé och gör att man kan svimma. Igår kunde jag knappt gå hela världen bara snurra... Smart.
men jävligt skönt var de att träna igen!

idag blir skola, syslöjd och engelska och efter middagen gitarr och piano:)

Jag visar mig inte rädd
jag döljer det
jag tillåter mig inte ens vara rädd, för de är förbjudet
man ska inte visa tecken på svaghet
men om sanningen ska från så är jag rädd
jag är rädd för de förflutna, för nuet och för framtiden
jag vågar inte testa något nytt
vågar inte satsa och byta miljö
för jag är rädd för de förflutna och nuet
men egentligen är jag dödsrädd för framtiden

Yeah sure...
personalen sa som vanligt när dom såg att jag Gick till skolan att jag har koll och kommer i tid...
det är iallafall vad de verkar som...
idag var en sån dag jag sovit hemskt och stängt av alarmet utan att tänka så jag vaknade 9.06 och kollade lite snabbt på klockan och fan vad jag sprang upp. Jag började för fan 9.10 ingen frukost blev de dock och jag var bara fem minuter sen till skolan. Men personalen tyckte jag var i tid dom som inte ens väckte mig när jag inte var uppe...

Jag kan inte sova!
Ångesten kväver mig
Tårarna rinner

Jag orkar inte mer.
Snälla?
skjut mig.

HJÄLP?