Helt jävla överlycklig!!! M är Okej! Hon har inte skrivit något men de sista meddelandet hon skickade med sitt hej då skickades till mig och två av hennes kompisar och en gemensam till oss-J. Och J hade nu ringt soc, polisen m.m na fått reda på att hon iallafall varit i skolan och det är ju bra!

Har tid med min psykolog imorgon och kan säga att jag verkligen behöver det just nu, om jag bara kan få ut mig detta också!

M sa att hon skulle höra av sig idag om hon misslyckats och jag har inte hört ett ljud ifrån henne idag. Vilket säkert betydde att hon försökte igår men jag vet ju inte om hon lever eller är död!
jag ger henne en dag till och sedan mejlar jag hennes svägerska som jag vet har facebook...
hatar denna ovishet!

tycker synd om avdelningen, eller ja dess möbler snart. Igår fick jag ett utbrott på mitt rum för hon skickade mejlet med hennes "Hej då :'(" och då visste jag ju inte riktigt vad som skulle hända. Men då var de bara sånt jag hade i rummet, böcker, kuddar, kläder och ja... Stackars lilla mobiltelefon...
Vad tror ni då kommer hända om hon gjort något dumt?
kommer ju inte gå bra...

och de blir ju inte bättre än att jag hade börjat må sämre igen redan innan jag fick reda på detta...

This ain't going to end well. Belive me...

snälla M fattar du inte hur orolig jag är!

Jag vet inte längre vad man ska göra... bara vet inte... orolig som in i helvete ! bara hon inte har gjort något dumt !

"This feeling is not sadness, this feeling is not joy."

Den här jävla känslan är helt jävla tom !
Eller ja tills man får utbrott och kastar saker omkring sig
Få ut allting och sedan kan man kollapsa

För fattar du inte !?
Hur jävla ledsen, arg, besviken och ja alla jävla känslor jag kommer att få om du tar ditt liv!

FÖR SNÄLLA M TA INTE DITT EGET LIV! 

Kompisen jag skrev om för någon dag sedan skrev idag: Hej då! :'(

tänk om man kunde stoppa in sitt liv; humöret, ångesten, maten, framtid, förflutet allt som man inte orkar med just då och bara lägga allt i en pärm och ta fram när man orkar med det !

Igår: hade jag sammanbrott och grät som fan i soffan på rummet och oroade min rumskompis som hela tiden frågade om hon skulle hämta någon. Och sen kom en personal in efter itu sammanbrott hållt på en timme och letade efter A och då stod hon vid andra sidan soffan med armarna på soffstödet och frågade en massa saker... Hon kom tillbaka några gången måste väl sett hemsk ut helt jävla svart under ögonen av smink och röda ögon... Jag somnade vid halv ett iallafall och vaknade typ varje kvart hela natten...

Idag: liggandes i soffan och har inte tagit ett steg utanför rummet än... Tog mig iallafall upp från sängen för en timme sen;) och undrar om de ens är värt att gå upp? Men om en timme ska jag hem iallafall och sova hemma...

Imorgon: pepparkaksbak halv fyra och sen till åtta åka till avdelningen igen.

Jag har panik!

Innan jag gick hemifrån chattade jag med min bästis och hon sa att hon inte orkade mer och tänkte ta livet av sig...

Killen som våldtog henne fick inget straff och gick fri från rättegången och hennes förlovning med en kille bröts och de e massa saker...
Och jag vet att hon är självmordsbelägen de har hon varit sen i juni men hon ha aldrig uttryckt de såhär hon har sagt tidpunkt men inte hur de vill hon inte säga...

Men hur kan hon göra såhär!
Hon klagar på mig och ber mig att sluta men de är inte Okej för henne att göra de nu!

Helvete också!
kan inte ens nå henne på hennes jourfamilj eftersom de tog ifrån hennes mobil när hon rymde...

Vet inte vad jag ska göra e så för in i helvete orolig!

och sitter i sängen och lyssnar på musik med nya hörlurar på nord istället för syd :) (vi byter ju på helgen och slår ihop) så lite nya ungdomar nu då. Snart kvällis

Hello kitty hörlurar vita med rosa prickar dåligt bild men man fattar själva bilden :)

sitter hemma och har tråååkigt...
OCh jag har aldrig gjort detta på denna blogg och jag vet de kan vara tråkigt men jaja jag får sysselsättning en stund:

- ALLMÄNT
Jag har spillt ågot i sängen [X]
Jag har varit kär i en kändis [x]
Jag har kastat mobilen i en vägg [x]
Jag har velat raka av mig allt hår [ ]
Jag har velat vara det andra könet [X]
Jag har slagit sönder något [X]
Jag har samlat på klistermärken [X]
Jag har haft ett plåster i ansiktet [X]
Jag har brutit något ben i kroppen [ ]
Jag har köpt ett klädesplagg jag aldrig andvänt [ ]
Jag har haft matkrig [X]
Jag har sagt något taskigt om läraren så att läraren hört det [ ]
Jag har varit i slagsmål där det andvändes knytnävar [ ]
Jag har sportat på fritiden [X]
Jag har varit på maskerad [X]
Jag har gjort sönder ett fönster [ ]
Jag har suttit vid datorn en hel dag [ ]
Jag har rivit sönder ett kort [X]
Jag har lyssnat på en låt mer än 6 ggr på raken [X]
Jag har varit i London [ ] nej men den 10/12 åker jag dit ! :)
Jag har en webbkamera [ ]
Jag har velat flytta ifrån min familj [X]
Jag har Åkt vattenskidor [ ]
Jag har haft ett bandage runt huvudet [ ]
Jag har varit så full så jag har spytt [ ]
Jag har aldrig varit på bio [ ]
Jag har klippt håret själv [X]
Jag har bytt hårfärg någon gång [X]
Jag har ett lyckonummer [ ]
Jag har fått alla rätt på ett engelskaprov [X]
Jag har sovit bort halva dagen [ ] inte sovit direkt men legat i sängen dock..  
Jag har gått barfota i en mataffär [X] med strumpor men tycker de räcknas 
Jag har spytt på grund utav åksjuka [ ]
Jag hatar tivolin [ ]
Jag har haft en dröm men vetat att den aldrig skulle bli sann [X]
Jag måste erkänna en hemsk sak jag gjort snart [ ]
Jag tycker att livet är svårt att leva ibland [X]
Jag tycker att solen är gul [X]
Jag hatar blyga människor [ ]
Jag har bitit någon [ ]
Jag tycker att jag är bäst i världen [ ]
Jag förstår mig inte på teckenspråk [X]
Jag hatar choklad [ ]
Jag har ljugit på den här listan [ ]

- SMINK
Använder mascara [X]
Använder kajal [X]
Använder foundation [ ]
Använder rouge/solpuder [ ]
Använder läppstift [X]
Använder läppglans [ ]
Använder dipliner [ ]
Plattar håret varje dag [ ]
Använder parfym [ ]
Använder hårspray [ ]

- HUMÖR
Blir sur för ingenting [X]
Har starka känslor [X]
Skrattar åt ingenting [X]
Brukar gråta minst en gång i veckan [X]

- HUMÖR
Har särhumor [ ]
Skrattar när någon ramlar [X]
Brukar skratta så tårarna rinner [X]
Är flummig [X]

- SKOLAN
Är nöjd med min nuvarande klass [X]
Har blivit mobbad [X]
Brukar för det mesta ha kul i klassrummet [/]
Suddkrig på lektionerna [ ]
Läraren har gråtit på lektionen på grund av stökighet i klassen [ ]

- KOMPISAR
Har kompisar som är lika i sättet som du själv [X]
Har killkompisar [X]
Har tjejkompisar [X]

- SKADOR
Har brutit ett ben []
Har brutit en arm []
Har brutit nacken [ ]
Har brutit lilltån [ ]

- INTERNET
Har MSN [X]
Har lunarstorm [ ]
Har bilddagbok [ ]
Har kamrat [] 
Är medlem på hemsidor man glömt bort [X]

haha avdelningen ringde för en kvart sedan och undrade var jag var ;) de visste in när jag skulle komma tillbaka haha XD

Jag kan inte SOVA!

var helt jävla speedad och var tvungen och göra saker hela tiden så nu har jag städat:) min roomie har precis bestämt sig för att sova efter pratat i två timmar eftersom ingen av oss kunde somna
och nu ligger jag har och klockan är snart tre och kan inte somna!
Hur svårt kan de vara egentligen?

en personal kom in för typ fyrtio minuter sedan och kollade på oss när vi låg vakna och bara sa sover ni inte?
och vi spelade nyvakna och hon gick på de ;) fast om hon varit uppmärksam skulle hon märkt att F fortfarande pratade när hon kom in och att vi började garvskratta när hon stängt dörren;)

möte imorgon klockan nio och jag kommer väl somna i stolen sittandes...

Hatar att vara handlingsförlamad hela dagen och runt halv åtta börja storgråta över en timme och efter de skit pigg!
Så nu kan jag inte sova heller kul!

vet inte vad som hände i dag efter lunchen(12) gick jag till rummet för att läsa en stund för att sedan gå på keramik klockan ett. Nehe du, jag låg i sängen och stirrade i sängen taket till halv tre?! Skit bra gjort ju! Sen tv en timme, tills jag inte kunde koncentrera mig på de och sen sängen innan middagen efter middagen(17) hände de iallafall något och jag åkte på gitarr och piano och sen mitt lilla gråt anfall och kvällis... Och nu vet jag inte vad jag ska göra...

Just breathe
breathe....
Take a deep breath
and focus on nothing else.

Can we pretend that airplanes in the night sky are like shooting stars? I could really use a wish right now..

Haha jag förknippas mig jämt med en dagen nu för tiden!

idag har jag träffat min nya läkare han är väl helt Okej ska träffa honom på torsdag igen... Och jag tror jag dubbelbokat också skit!

min blogg kanske blir lite tråkigt för jag skriver mest och lägger in dikter och texter men jag tycker de säger mer och har lättare att uttrycka mig så...

The bird
She flies high up
Into the sky
as far as her wings can take her
far away from everything
into the blue

then the bird falls
down to the ground
smashing on the concrete
she's back in this nightmare
the darkness overcomes her
gasping for air
with the last strenght in the lungs
she wonders
if she ever will get out of this madness

//by Reddarkness

I lördags var jag hemma hos farmor med pappa och gjorde väl i stort sett ingenting...

Sov hemma mellan lör och sön och de gick ju såklart åt helvete...
Om man ska vara ärlig så rymde jag, nästan, jag kom utanför hemmet och gick några meter men insåg att jag har ju för fan ingenstans att ta vägen! Så hoppade in genom fönstret igen och satte mig i sängen och grät mellan tre och halv sex var jag uppe innan jag somnade av ren utmattning. Rösterna hade varit på hög nivå och jag försökte ignorera de med lite olika saker men till slut gav jag upp och lät dom dra ner mig i helvetet igen...

på söndagen var jag, syster och min gudmors fem åriga dotter och tittade på julskyltningen på NK och stod i en kö i en timme för att hon skulle träffa tomten... Men klockan två åkte vi till slut hem med henne och jag träffade mamma och handla mat och film och åkte hem...
Sen på kvällen tillbaka till avdelningen...

precis vart skola och lunch och nu sitter jag vid fönstret och tittar ut på snön som faller ner...

Å N G E S T

Detta med min jävla ätstörning har drivit mig till saker jag aldrig skulle kunna ha trot...

Dagen har gått åt helvete också.
Igår bad jag personalen väcka mig kvart i sju de glömde dom ju såklart bort. Alarmet stod på tjugo över sju och de ringde, jag tryckte på snooze. Den ringde igen jag stängde av och somna om. Strax efter åtta väcker dom mig och min rumkompis som vanligt för var skola på bup börjar en timme senare. Klockan åtta borde jag vara på väg till skolan fast jag låg och stirrade på klockan och fattade inte ett Skit!

skolan blev ett jävla virrvarv. Eftermiddagen satt jag på rummet och stirrade in i väggen. Middag åt jag hemma stirrade in i data.
och jag tänker inte ens skriva allt som gått fel på kvällen de är bara jävla för mycket som puttat mig till gränser jag inte trodde existerade.

så nu sitter jag och stirrar i väggen igen. Helt omedveten om de som händer runt omkring mig och koncentrerar mig bara på att andas och övertyga mig själv att jag kommer överleva utan drastiska åtgärder.

Det är inte jobbigt att vara ledsen, glad, irriterad, arg eller manisk. Iallafall inte lika jobbigt som hur de är just nu. Likgiltigt. Jag bryr mig inte om ett jävlaste skit. De har gått en gräns där som gör att jag inte orkar bry mig... Egentligen ska jag hem och äta middag idag fast vet inte om jag orkar... Ikväll kommer även tre nya patienter från akuten hit... Undra bara var dom ska lägga dom? Vi är redan två rum som de bor två i och typ bara ett riktigt rum ledigt...

Well there you have it.

Försten till tio poäng. Dagen har spenderas större av delen i sängen och typ hela dagen gråtande. Jag grät när jag vaknade. När jag kom till skolan. Runt lunch. Efter textil. Mellan två och fem. Mellan sju och nio. Så vad tror ni jag gör nu?
¤ inget
¤ gråter
¤ något annat

Ni får tio poäng om ni svarat "¤ gråter"

Idag var en dag som det inte ens fanns en risk att jag skulle skära mig om jag hade tillgång.
Idag var de en självklarhet.

Jag mår lika piss som jag gjorde när jag försökte ta livet av mig och håller fortfarande på med samma saker och dumheter men nu är det bara så att nu håller alla koll och har mer uppmärksamhet. Så behövs de ett självmordsförsök för att folk ska verkligen fatta? Fan heller!

Är imponerade av vissa i personalen ibland;) jag ligger i sängen och inte orkar resa på mig eller reagera när någon kommer in och den personalen som kom in kollade på mig när jag ligger här och sänkte rösten lite och sa oj förlåt som om han tror jag ligger och sover haha

Jag sov idag för en gångs skull :) sov inte de bästa men jag sov:) Dagarna går in i varandra och jag har noll koll nu. Ja vet inte vad jag gjort eller vad jag gör... Allt hamnar bara i man konstig dimma... Idag är sista mötet med min läkare på avdelningen innan hon går på mammaledighet hon är nämligen väldigt höggravid... Och istället ska jag få någon kille istället johan eller något tror jag han heter...

Den lilla fågeln flyger
Så långt dess vingar bär den lilla är så blyger
ja, försynt den lilla är

Högt, högt mot solen,
stannar aldrig upp någon gång ända bort mot nordpolen
sjunger glatt på den lillas sång

Plötsligt något händer,
och fågeln faller ned
hela den vänder, ingenting den ser

Djupt, djupt, djupt den faller snart fågeln slår sig

runt om den; allt eviga skvaller
fågeln vågar aldrig säga nej
Ett hårt slag mot jorden
och vingarna de bryts
ensammast i hela norden
inlåst den blir

Brutna vingar, ingen frihet alls
inget ljus
strypgrepp om dess hals
instängd i ett hus

Fågeln orkar inte mer
tänker ta steget och hoppa
För första gången den ler

Igår sov jag knappt inget... Hela dagen trött och mått skit inbillat mig massor och ångest konstant, jag hatar de jävla råttorna i bröstet... Nu ligger jag i påmin och försöker somna men de kommer ju gå åt fanders jag är likgiltig, rösterna skrattar och retas, barnen skriker och mina tankar är några år tillbaka i tiden wish me luck I'll need it...

Mycket vatten försvinner under broarna, tiden smyger sig förbi och dagarna vandrar på.

Allting är nytt, nytt, nytt och annorlunda men ändå precis samma samma som alltid.
Kanske är det jag som är en annan?
Ibland nuddar mina fötter inte ens marken och det är så lätt att andas och luften är så hög och klar.
Jag snubblar från suddighet till klarhet och vissa dagar kan jag till och med se en bit av den vägen som jag kryper på.

Dagar då allt är suddigt är bra för då har jag kontakt med världen, jag lever fortfarande i den.
Allt är suddigt men jag är en del av verkligheten.

Dagar med klarhet är de värsta för då har jag tappat kontakten med världen.
Jag lever i min bubbla och då blir allt klart för de är mina regler som gäller.
Men rösterna skriker, barnen skriker, jag kan inte sova och ligger bara och lyssnar på allt skrikande, antligen äter jag inte eller äter jag för mycket och spyr, orkar inte göra något och är på skit humör som växlar konstant.
Sådana dagar är nu...

När kan man säga att vägen man kryper på är i verkligheten men även klar?

Var hittar man balansen mellan de olika tillstånden?

bring me to life...
i bid my blood to run...
before i come undone...
save me from the nothing i've become...

Vi gör det i år igen. Tänder ett ljus i våra fönster, till minne och omtanke för dom som på ett eller annat sätt drabbats av missbruk, anhöriga, vänner eller de som själva lever i drog/alkoholmissbruk.

http://www.facebook.com/photo.php?fbid=153376201373141&set=o.149457501739285&ref=nf#!/event.php?eid=149457501739285

och världsyn.

Det är bara jag i min lilla bubbla,
jag i min egen värld

Har i min egen värld hoppar man runt på små fluffiga rosa moln och låtsas att allt är bra

till min värld flyr jag nu

inget kan beröra mig
inget kan stoppa mig
För jag är oövervinnlig!

Silence
Only tears
As I press the blade
Against my pale skin

Red
The blood flows
From the wounds
Echoing my inner pain

Satisfaction
As I feel the knife
Slicing into me
I only deserve pain

Anguish
As I realize what I've done
I feel accomplishment
As I gaze at the marks upon my skin

Stares
People are horrified
Don't understand why
Neither do I

Före jag går ner måste jag gå upp

ligger i sängen på avdelningen och känner mig deprimerad och försöker få ut skrikandet ur huvudet och ignorera skriken i väggarna....

hur kommer det sig att några av de jag verkligen sårat går på bup? En tjej som jag skällde ut på min bowling började gråta och kom aldrig tillbaka, hon är bipolär idag. Och sen fick jag reda på att en tjej som jag haft mina upp och nedgångar med, sätt på bup's öppenvårdsmottagning med sina föräldrar imorse när mina föräldrar vad där på möte.
Så nu känner jag bara att allt är mitt fel!

och är man tillräckligt desperat så kan man hitta vassa saker överallt.

Jag har missat en årstid !!!
Fatta en hel årstid!
Tre jäkla månader...

Lite av sommaren har jag missat och alla tankar som gjort att jag glömt bort de omrunt mig har slutat i att sommaren varade i typ tre veckor och sedan augusti har jag varit inlagd och idag så satte centrum upp juldekorationer och det blev verkligen var fan hände med hösten! och jag kommer nog inte komma ut från avdelningen än men en hel höst hur kan det bara försvinna?!

Plus så ser man månaderna flyga förbi så har de gjort i typ två år snart och i den ålder jag är nu ska man göra allt, man ska bråka med föräldrar, skaffa pojkvän, träffa kompisar och lära sig ta steget ut i världenoch var gör jag?
Jo jag sitter och häckar i min egna värld som är så långt borta verkligheten som möjligt...

Lite sent uppe i morse eftersom jag var uppe och gick i korridoren kvart i åtta och hade inte marginalen på min sida när jag tänker springa in i köket och hämta frukost och inser att personalen har rapport så de blev att sitta och vänta en stod och proppa i sig frukost på en min och sen gå i väg till skolan... Ångest hela vägen till skolan. Första riktiga lektionen på ett halvår... Vi läste en halvtimme och jag hade noll koncentration och kom typ en sida i boken... Nu är no:n snart slut och jag har ingen aning om hur jag hamnat här eller vad vi har gjort... Jävla autopilot jävla Dissociation! Så fort de blir jobbigt även fast jag inte vill så börjar jag dissociera... Nu blir de engelska snart också innan jag ska till avdelningen igen... De är en helt jävla annorlunda värld har ute. I verkligheten. Och jag hör inte hemma där...

Snart hemma i stockholm och avdelning har haft det bra i kedjebo, vi har gått i skogen, målat, långfärdsskidor m.m och för första gången på jag vet inte hur många år sov jag igenom hela natten utan att vakna! Och jag drömde dock mardrömmar men jag drömde och man säger ju att man sover djupt och ordentligt när man drömmer gissar att jag behövde de miljöbytet. :)

imorgon ska jag ha två lektioner i min vanliga skola och som de inte skrämmer tillräckligt vättet ur mig så smsade pappa precis och sa att jag ska på rättegång imorgon! Jag tror jag skrivit om detta förut när jag var hos polisen för de skulle ha mitt vittnesmål. De är för en kompis som blev våldtagen och vid en incident några dagar efter våldtäkten var jag med henne och då hände de en sak för vi stötte på killen som våldtog henne som dom ska ha mitt vittnesmål på... Och hos polisen visste de inte om de skulle bli något men de har tydligen blivit de nu... Och jag har inget emot det. De är ju bra för min kompis att allt kommer till rätta men bara för att de måste vara på samma dag som allt händer! Först steget ut i verkligheten och sen rättegång...

Va fint fåglarna flyger uppe i luften och glider med sina fina vingar...

Natten till tisdag var jag övertygad om att de var en flygande bil i himlen... Och när jag sa de till min psykolog sa hon: ärligt talat så måste jag säga att jag inte tror på flygande bilar. Och jag bara skrattade men jag såg ju den... :)

Är i kedjebo och de e jätte vackert här och flera decimeter snö täcker marken. Skog och sjö utsikt runt de olika husen och jag har testat långfärdsskidor ! Haha

Och utan föräldrar på väg uppåt i landet haha ne jag e inte på rymmen ;) bup-skolan har en läger skola uppe i västmanland eller rättare sagt till kedjebo en bit ovanför fagersta... Så jag är borta idag och tillbaka inom psykiatrins väggar men för en liten stund utanför ;) sovit skit dåligt för min nya rumskompis först skrek skit högt Hjälp mig! Sen skrek hon vänd dig om! Prata med mig! Och massa andra saker medan hon sov men jag blev skit rädd när hon skrek hjälp mig! Jag bara väntade på att personalen skulle komma in för hon skrek verkligen skit högt... Men hoppas jag får sova inatt... Borta från hennes skrikande, psykiatrins väggar och barnskriken...

Fick vara ensam i lägenheten i en dag innan jag blev flyttad igen... De kommer tydligen nya patienter i den redan proppfulla avdelningen. Kan vara sju pers här och vi är elva och ökar! Men ett litet tag fick jag och N, som föresten blivit utskriven nu efter tre månader lika länge som mig hade hon varit här..., bo en bit ifrån de vanliga rummen och korridoren där man kände att man kunde stå på egna ben nu delar jag rum med F, som också varit här ett tag, i ett rum i mitten av korridoren... Jag förlorade precis min självständighet... Men eftersom jag mår sämre än någonsin kanske de är för det bästa ändå...

Satt och grät i allrummets soffa när nattpersonalen frågar hur det är med mig idag och jag svarar jorå... Och de bara svarar bra då och går därifrån. Är det ingen som ser att sminket har runnit, ögonen är röda, blicken död och tårar som rullar nerför kinderna... Men de kanske bara inte bryr sig ett jävla skit längre! För jag har varit har i tre månader de flesta andra är bara har i två tre veckor typ så de tror väl att allt är bättre nu och jag inte vill härifrån men jag kan lova det är ingen bra idé att släppa ut mig just nu! Jag står på -2 om 1 e värst jag stod på 1-2 när jag försökte ta mitt liv och blev inlagd... Jag orkar inte resa på fötterna längre och orkar bara ligga i sängen och är som en levande död. Tankarna kretsar totalt om självmord och självskadehandlingar och mia har allt övertag över mig och tårarna faller en efter en. Man kan väl fatta att jag inte är oövervinnlig.

Jag har svårt att lita på en person... Sen är bara grejen att personen jag har svårt att lita på är mig själv. Eller ja... Mia my devil. Men på något sätt måste jag väl styra henne också för hon är ju en del av hela hela mig, den okontrollerande och förbannade delen som har en krossade tallrik på rummet sen igår och känner för att stampa ihjäl hela världen och skrika och slåss. Jag kan inte lita på henne. Jag kan inte lita på mig. Gårdagsnatten/kvällen slutade någonstans mitt emellan som jag skrev... Jag kastade saker i golvet på kvällen jävligt bra att man bor längst bort i korridoren där inte personalen hör en. Men grät mig själv till sömns och skrek in i täcket och grät in i kudden men inget dumt hände iallafall. När jag till slut somnade efter halv två på natten hade fortfarande ingen personal kommit in fastän jag inte hade varit ute och gått i korridorerna sen kvart i tio...

Min sjuka sida vs min friska sida
Mia;djävulen vs mig

Min lilla friska del säger åt mig att gå ut till personalen innan min sjuka sida tar över...
Min stora sjuka sida Mia;djävulen säger åt mig att ligga kvar i sängen tills personalen kollar till en gång och sen göra något riktigt dumt...

Det är en kamp inuti mig och vill att jag, den friska sidan, ska vinna men jag vet att i slutändan kommer nog den sjuka sidan vinna.
Jag har inte ens en chans att vinna mot de stora sjuka...

jag består av:
95% sjukt/mia
5% friskt/jag

...So i'll keep living in mine...
Jag är rädd för att gå tillbaka till min vanliga skola på fredag förmiddag fastän jag bara ska testa några timmar känns allt så fel jag hör inte hemma där...
Samtalsämnen här på bup och i skolan är helt olika.
Så jag kan inte prata om saker de andra som lever i den riktiga världen pratar om eftersom de inte är hur jag lever...

The walls are shaking and I'm paranoid
Can someone stop the noise in my head?
The clock is ticking, I'm about to crack
Just like a maniac on the edge

Vet inte om jag mår bättre eller sämre nu... Att kunna gråta är nog ett tecken på förbättring för innan kunde jag bara stirra rakt ut med de kom inga tårar för dom var slut och jag tänker lite lite mindre än tidigare på att ta mig liv... Men de finns tecken på försämring också... Allt jag kan tänka på är att skära mig, har ständigt ett tryck över hjärtat och svårt att andas, börjar inbilla mig saker mer och mer, sen när jag ska lägga lägger jag mig helt slut kan också ligga timmar i sängen och bara stirra ut i intet eller läsa mitt på dagen... Så vad tror ni bättre eller sämre?

känns som hela världen är emot mig
Allt är bara en hel jävla konspiration
försök inte lura mig
För jag har redan kommit på er !

Vaknade väl för en halvtimme sedan och är skit trött... Igår natt var den värsta på länge hade inte N sovit så nära mig så hade de fått hemska konsekvenser... Satt en timme och storgrät och önskade bara om att få dö, jag orkar bara inte längre! När tårarna tog slut satt jag i sängen och stirrade rakt ut i en timme också och sedan ytterligare en timme innan jag kunde stänga ögonen... Och klockan blev väl halv tre innan jag somna... Sen när jag väl somna sov jag oroligt och drömlöst och vaknade varje gång dom kollade till mig... Jävla Skit natt...

Det finns inget kvar
Den lilla trygghet som fanns blåstes bort
Det svävar med vinden
och jag orkar inte jaga den
Jag ligger kvar i mörkret och orkar inte gråta mera
jag vet ju för fan inte varför jag gråter längre!

Nu blir de scones:) ta en vanlig fullkorn scones smet med en klick smör i och in i ugnen och servera med apelsin grädde, vipsgrädde socker och pressad apelsin. Volia!

kan man älska någon som inte är älskad, som inte kan älska
vill någon söka i mig, leta efter rum som finns, men ändå är tomma
Ingen har någon gång försökt fylla mig, utan att bara tagit mer av min tomhet
om du vill älska mig, älskar jag dig för tanken

Kan man vara matmissbrukare? För i så fall kan jag kalla mig själv för det... Ah allt går bara fel för fettot mig! Allt. allt! ALLT! Morgonen började bra nu mår jag bokstavligen Skit! Dags att skära upp armarna? Fast jag inte har något vasst på rummet så vet jag hur jag kan få det mohahaha! På väg tillbaka till avdelningen efter att ha varit ute med en kompis och fikat...

...Svårt att bara svälta sig själv!

dagen började så jävla bra så hur kan den då sluta i katastrof och ångest nu?
ändå fram till klockan åtta var allt bra inte över tusen kalorier lite mycket men funkade och sen då?
jo sen tappade jag den jävla kontrollen! Men det finns väl en anledning till att jag har bulimi och inte anorexi...

men den visas bara så tydligt ibland och fysiskt också jag känner mig yr oftare, håret faller av och jag fryser ständigt...

Ska man kämpa mot sitt monster eller följa den hand i hand ?
Det lutar mot hand i hand

Livet är en kamp mellan friskt och sjukt,
mellan liv och död.

Jag är trött på att kämpa och försöka förklara och bli arg om någon missförstod.
Jag är trött på att välja sida och bestämma mig.

Jag har nått botten i det svarta hålet och här finns det bara två vägar.
Antligen sjunker jag ner för sista gången och då är det färdigt och slut och med den enkla vägen i sikte, döden.
Eller så tar jag sats av all min kraft och skjuter ifrån med fötterna mot botten, uppåt ytan och ljuset, den kämpiga vägen men med livet i sikte.

Men när vet man vilken väg man ska ta?
Ska man försöka sig på den långa vägen upp fast än den bara vid tanken skrämmer livet ur en...
Eller ska man sjunka mer i de hålet och stanna här fastän tanken på de svarta hålet skrämmer livet ur en.

För vad gör man när man bara vet livet efter hur man lever nu?

och jag gör ju inte saker lättare av att jag sitter och tänker på hur jag ska lyckas skada mig nu...

Jag vet inte ...
Bara vet inte längre
känner mig som ett stort frågetecken som vandrar runt...

Jag vet inte vad jag ska göra längre hade bestämt mig för något och helt plötsligt insåg jag konsekvenserna som jag även sett på ett levande exempel men jag kan inte vara som jag är just nu de bara funkar inte så ska jag ta konsekvenserna eller?

crash down on the rooftop in my mothers high heel shoes wondering if will jump fly away with you

vem är jag egentligen
för min identitet är den jag varit dessa år och den jag är just nu så hur kan jag ändra den bara såhär?

Något jag tänker på angående min vanliga skola, vad har jag gemensamt med dom?
Om man fick frågan vad gjorde du igår vad ska man säga då?
Ne inget särskilt satt på avdelningen försökte hantera självskadeimpulser, ångesten och maten och ändå vara ihop hängande i mig själv utan massa bitar och skit...
Jag hänger inte ihop med omvärlden har inte gjort de på flera år
för jag vet inte längre vem jag är utan att vara den misslyckade och idiotiska personen som sitter här idag...

Om man är stolt över något i ens liv är väl den dagen man inte tänkte på kalorier eller självskador och självmord för vem är jag utan det?

Ärligt talat så vet jag inte längre...

Sitter nu ute på böljan blå nu blir de tax-free hehe shepp ohoj syns imorgon kväll!

Om man kunde sätta på sig hörlurarna och glöma bort allt omkring én.
Lyssna i hörlurarna och glöma bort alla krav och alla måsten
om bara för en sekund vad skönt det vore
Att köra en eget race exakt som man vill.

Hoppet försvann någonstans på vägen... Känns som jag inte har något att leva för längre hoppet är borta så är tankarna som att sluta överleva och börja leva... Om den ens finns är den väldigt borta just nu... Och eftersom jag knappt känner något längre kan jag väl leva lite mitt eget race... Om jag ska dö måste jag ju dö snygg för nu är jag plus femton-tjugo kilo från när jag vägde som minst för ett år sedan... Måste tillbaka dit nu!

Länge sedan för något personligt inlägg men nu kanske:p jag känner verkligen för att matstrejka igen... Att sluta äta och se hur kilona bara rinner bort och allt är så bra igen! Vad fan hände?! För ett år sedan var allt så perfekt...! Jag tog till och med mig genom julafton utan att käka för mycket! Rörde till och med knappt fikafatet utom kanske någon pepparkaka så varför klarar jag inte av det nu? Kunde sitta flera dagar i sträck med tuggummi och vatten bara och månader under två hundra kalorier var fan gick allt snett? De var härligt att känna sig yr, tappa balansen och någon gång svimma till och med då visste man att man hade gjort rätt. För vågen pekade ju alltid neråt också... Jag levde ju utan frukost, lunch och ofta middag. De var så jävla härligt att känna magen tom och svälten. Cause hunger hurts but starving works. Jag vill bara gå på hungerstrejk och inte en lyssna på något ord som heter mat. Mat... Mitt jävla hat ord i hela världen och lilla djävulen gör ju inget bättre när hon sitter på axeln och skriker åt mig att sluta äta! Första målet är att eleminera kvällsmålet och alla små ätningar emellan frukost, lunch och middag. Frukosten får bara bestå av filmjölk och all dricka vatten. Imorgon och onsdag är undantag men på torsdag blir det hårda tag! För då kör vi!

satt på tunnelbanan och såg ner på vattnet och tänkte att de är ju inte vatten det är en ytan en yta av glas vad händer om man hoppar ner? de kommer ju bara säga brack

Det är inte förrän man tror man ska dö man lär sig att leva.

Så jag kanske måste dö först, då kanske jag lär mig att leva

Eh ironi... Inget jävla god morgon världen jag känner bara för att sova... Och vädret aa det är väl rätt så bra molnigt ! Jag som hatar solen :) klockan ett möte hade jag tydligen och klockan två åker jag och klipper mig och sen hem för middag...... Vad hittar mina små läsare på ikväll då?

Dagen har varit så hetsisk att jag inte ens haft någon tanke på att blogga men kan väl sammanfatta den lite hära när man ligger och försöker sova... Tio åkte jag hemifrån där jag sov en natt. Halv elva var vi i ett parklek och förberede kalas första började tolv till två för typ 2-3åringar eller något Skit mycket skrik... Sen städning och sådant en timme innan nästa gäng tre till fem egentligen fast de gick väl halv sex... Men andra kalaset var skönare typ 5åringar... Inte lika mycket skrik och jag satt och gjorde ansiksmålningar och taturerningar på barnen har även två kinesiska tecken på mig nu: mod och dröm. :) men efter kalaset städning och klockan sju var vi hemma igen för att äta. Men måste klaga på en sak varför lämnar inte föräldrarna sina barn och går? För frågar man barnen något ska de antligen ha av sina föräldrar eller be om lov... Imorgon klippning och middag hemma och övermorgon dygns kryssning!