Hej...

Jag vet inte vad jag håller på med men mössan åkte av imorse iallafall. Dock dejtar fortfarande jag och bladet i min ficka.

Sista dagen i panorama idag kommer sakna de stället! fick ett block och en ros!

Lucifer.

Drömde i natt och de är en av de väldigt få gånger som jag verkligen kommer ihåg något från mina drömmar...
Lucifer var där.
Hans ögon, så fort jag blundar så ser jag dom. I mörkret så såg jag dom silvriga i mörkret, hans skugga med dom ögonen lysande i mörkret. Dom stirrade rakt in i mig.
Dom var runda och ljusblå och silvriga med en kolsvart mitten som pupill...

I mörkret lyser dom starkt med sitt silvriga ljus. Det är inget konstigt att Lucifer kallas ljusbringaren - Morningstar.

Home

Är hemma hos mina föräldrar över natten och om jag inte kan sova får jag väl gå ut med underbaraste katten istället ;)

Läget är väl inte så bra men än så länge under kontroll.

Hur bra kan jag må, om mössan konstant är på?

Jag vet inte vad jag håller på med längre...
Har inte tagit av mig mössan sen i tisdags, dom följer efter mig hela tiden och kan ALDRIG HÅLLA KÄFTEN !

Snart blir de väl som förra vintern då jag hade någon vecka då jag knappt vågade gå till skolan utan att ha någon som gick med mig och den gången jag blev så rädd på väg hem från gymmet att jag åkte bussen åt fel håll och sen sprang hem till söder från ropsten som är typ tio hållsplatsen men jag sprang nog lite längre men jag vågade verkligen inte sätta mig på bussen för jag trodde dom skulle kidnappa mig.

Jag har en stor jävla bula på huvudet för jag bankat de så mycket mot väggen jag ger mig aldrig utan har suttit på golvet timme efter timme och bankat huvudet mot byrån eller väggen. Idag gjorde jag bara lite snabbt mot väggen i typ tio minuter men eftersom jag hållit på såhär några dagar så skulle jag gå ner i trappen och benen viker sig och jag sätter mig på trappsteget. Bra. Jag har förlorat lite mycket hjärnceller också tror jag nog...

Traumagirl vill inte vara traumagirl längre



P.s jag har delat upp mina röster i olika personer de är såklart lucifer som är starkast nu för han är värst. Sen kommer tre andra och en av dom Emelie trodde jag kom i slutet av åttan men tydligen hade jag henne där i hela sjuan också bara inte reagerat och satt namn på henne. För fick tillbaka svenska uppgifter från 7an idag, eftersom de var vår sista lektion i nian nu, och då skulle vi på hösten skriva en person beskrivning och den personen jag skrev om hette Emelie och var nästan precis lik den Emelie jag ser och hör nu och that was a little bit creepy..

S/V Ariel

Dålig uppdatering i går men jag var ute på sjön!!
Åkte ett stort segelfartyg med panoramaskolan(bup) så det var jag, två ungdomar till och sen lärare och några som jobbade på båten. Var jättemysigt! Vi fick nybakat bröd till frukost när vi kom dit och sen när vi var ute på havet lunch och persikopaj. Så lärt mig knyta lite knoppar, hissa segel och jag körde till och med båten en stund! Dock vågade jag mig inte upp i masten men en kille klättrade ända upp.
Var blåsigt ute på vattnet och med sol i början sen kom regnet och hagel (?!) i slutet av turen.
Men var helt slut när jag kom tillbaka hem så somnade vid halv tio och sov i 11timmar, de behövdes!

Detta var båten:

Mina tecken.

Det är illa när jag har börjat med mössan igen...

Jag har jämt musik på i ena örat för att försöka stilla rösterna lite.
Jag har jämt rakbladet i fickan för att ge mig lite skydd.
Nu tog jag på mig mössan igen i morse =Dåligt tecken!!

Förra gången jag satte på mig den vägrade jag ta av mig den på en vecka... Den ger mig lite mer skydd från verkligheten och för att lucifer inte ska tränga sig in. De var iallafall ingen som ifrågasatte mig på gymmet idag då jag även inte tog av mig mössan :/ Förra gången var fem månader sen på bup så personalen tvingade mig av den tillslut..

Lögnen är bättre än sanningen.

NI vill inte veta sanningen för då kommer jag inte få vara kvar här på hemmet längre. Ni kommer skicka mig långt härifrån så ni vill inte veta sanningen, jag är stämplad oc eftersökt.
Det går inte.
Jag måste sticka från stockholm snart, lova mig att ni sköter er.

Det går bara inte.

Var på skansen igår med mamma, syster och min gudmor och hennes två barn (3 och 5år gamla).
Var jättemysigt och trevligt!!


Idag är det illa. Vaknade strax innan elva men gick upp vid tolv och åt frukost och kollade typ en halvtimme på tv sen gick jag och la mig igen. Var vid tv vid tre och satt där i en timme och åt middag vid fem annars låg jag i sängen halv nio. Då gick jag ner till vardagsrummet istället och fika och tittiade på tv och gick upp kvart över nio till rummet och då går de snabbt innan jag håller på att kollapsa igen. När jag letar upp pulsådern, ritar ett kryss och drar ett streck så jag vet var den ligger.
Sätter mig på sängkanten, andas lungt och trycker bladet mot handleden. Trycker hårdare men drar inte. Andas snabbt och paniken drar över mig. Kastar bladet in i väggen och hyperventalierar en stund innan jag går ner och sätter mig vid datorn där jag nu sitter..

Jag börjar bli rädd för mig själv och vet inte hur långt jag kan gå när Lucifers makt trycker över mig.

27dagar till min sexton-årsdag

Jag tänker inte bli sexton.

Mamma

För första gången på veckor, månader, år så saknar jag min mamma.. Hon behöver inte säga något utan bara vara här, för hon vet. Hon vet de som personalen verkar ha missat. Mamma vet inte allt men hon vet att mina röster är där, hon vet att lucifer existerar. Men personalen verkar ha glömt/skitit i det. Fast de var det som gjorde att jag började på bup.. Men jag vill ha min mamma här.. hon vet de jag inte längre kan yttra med ord.

ord mot ord

Just nu är det ord mot ord som gäller. Det är vänner/familj/personals ord mot Lucifer.
Jag medger att han må ha underläge men Lucifer verkar vinna den här kampen ändå..

Jag vill få er att förstå

Det högsta är ej att falla utan att resa sig efter varje fall. 
/Kinesiskt ordspråk

Jag vill skrika men det enda som kommer ut är en svag snyftning. Jag vill skrika ut allt som jag inom mig bär så ni förstår kampen jag har inom mig.
Jag vill visa er mina armar i ett rop på hjälp. Jag vill visa er min handled så ni kan förstå vad som hände i tisdags.

Ni må tro att jag är stark, men ni måste även inse att man måste ta ett steg tillbaka för jag kan inte kämpa i all evighet. Kraften tar slut och jag måste hitta den igen. Istället för att säga att det inte är likt mig att vägra gå till skolan, sluta prata och storgråta så se de posetiva att det är första gången någon ser mig. Det har aldrig varit någon som sett när jag mått så dåligt, för jag har inte låtit de hända. Det var 1gång på bup med det var efter allt och jag satt i ett hörn med hela rummet sönderslaget. Ni ska se de bra att de är första gången jag singlerar, jag visar. Jag tillåter er hjälpa mig. Så säg inte att det inte är som mig eftersom det är som mig. Det är så jag mår, de är bara första gången ni verkligen fick se mig för den jag verkligen är.

Jag vill släppa in er i mitt huvud så ni hör och ser det var jag gör. Så ni förstår makten dom har över mig.
Jag vill få er se min obefintliga själ. Så ni ser tomheten jag bär på.
Det är en kamp varje dag som jag inte väljer att visa med som ni måste acceptera finns där.

För tillfället kan jag inte yttra orden, för jag får inte ens de. Ni kanske inte kan förstå hur man inte kan få säga det men ni vet inte makten Lucifer har över mig just nu. Jag skulle vilja att ni förstår men det går inte. Ni måste lära er se igenom allt. Ta vara på dom sekunderna så jag visar vad som händer för er och inte skylla på andra "för att de inte är likt mig"...

"Du får inte säga något..."

Det är illa när jag slutar prata mindre och mindre för ju närmare natten jag kommer. För jag får ju inte prata.

Hej, jag är puckad.

Jag lider av blodbrist idag som följd av gårdagens."dumheter"...

jag har svart tyllkjol, skrikrosa strumpbyxor, gigantisk mörkblå tjocktröja och rosa hello kitty hörlurar så de skulle kunna tolkas som posetivt att jag orkar göra något åt mina kläder idag. Sen kommer de negetiva: jag är osminkad för första gången på ett år när jag har varit i skolan... så min outfit idag får tolkas som tolkas vill.

ny tjej

Personalen har städat ett rum idag, dom störde mig som fan när dom spika och dammsuga... Men det flyttar in en ny tjej här imorgon! Skönt att jag bara har en timmes skola då ;)

det är illa nu...

Igår var det kaos i huset. Jag och C träffades och åkte in till Sollentuna en sväng innan vi åkte till hemmet. Sen gick vi ut och åt pizza för det var ingen god mat och när vi kommer tillbaka igen bestämmer sig C och en annan kille för att göra ett låtsas bråk för att vi hade tråkigt. På kvällen vägrade jag gå ut på promenad och rumsstädningen gick väl inte så bra... men då hade lucifer redan slagit till.
Kunde knappt sova på natten och vägrade gå till skolan imorse.
Saker gick överstyr. Jag stor grät i en timme, kunde inte andas och hade panik. Jag måste sett hemsk ut när personalen till slut kom in, för håret hade åkt i ansiktet och var blött av tårar, ögonen röda, höll i en kudde och satt på kanten av sängen och gungade fram och tillbaka. Och jag vägrade prata med personalen, okej de gör jag fortfarande, dom tvingade ner mig för att äta frukost och jag satt bara och petade i flingorna och personalen försökte få kontakt med mig. Eftersom jag inte säger något till dom så tror dom nu att det är C som har påverkat mig för jag har aldrig varit så här, iallafall vad dom har sett, och går alltid till skolan och eftersom även C är hemma idag tror dom att C har övertalat mig att stanna hemma men de är inte sant!! fast dom ger sig ändå inte..

Jag får inte säga något för lucifer. Jag har redan gått emot honom idag för han ville att jag skulle åka till rissne. Ursäkta men var fan ligger rissne?! Eftersom jag visste att jag bara skulle hamna någon helt annanstans än i skolan gav jag upp och stannade i sängen och nu håller lucifer såklart på att döda mig sakta men säkert.

Jag får inte. Men hade ni verkligen lyssnat hade ni hört att medan tårarna rann viskade jag på hjälp för när ni frågade vad som hänt viskade jag: får inte..

diss

Om jag dissar personalen kan inte personalen dissa mig då också?
Nej, för då ska dom bli ännu mer jobbigare...

Död.

Halvdöd människa sitter i soffan nu.

Var på bio igår kväll och fick någon slags ångestattak och kunde inte sitta still typ halvvägs in i filmen. Filmen var bra så ville inte gå ut så vad ska man göra, jag satt kvar i salongen och började räkna saker. Så i kista salong 8 finns det 135stolar, 9rader med 15stolar i varje. 207 takplattor och 35lampor i taket. Men jag kom igenom filmen ändå som var väligt rolig vi såg: Arthur :)

Idag orkar jag mig knappt upp ur sängen. Var uppe vid elva, åt lite yoghurt och tog medicin sen gick jag och la mig igen. Personal kom upp och drog ner mig till vardagsrummet där jag la mig med filt och tittade på gossip girl och tog en bärbar dator som jag sitter vid nu. Osminkad, blek, oduschad, smutaigt hår och pyjamasbyxor. Och nu ska tydligen dom dra ut mig och en annan ungdom som sitter bredvid mig som också har en dator så man kanske borde sätta på sig några andra byxor..

I'm trying to make it more than what it is, cause everybody dies but not everybody lives.

Hej mina 15läsare.

Varit hemma och hämtat ett paket som kom med posten, två böcker (blue bloods, vampyr serie) och mina nya leksak en HTC WILDFIRE !

Hehe så nu har jag inhandlat minneskort och skyddsplast så nu är jag upptagen hela kvällen dock måste den ladda oavbrutet med sim-kort i 3timmar så någon gång under kvällen kan man inte nå mig, jag som inte ens klarar av att ha mobilen avstängd mer än tio minuter..

Min nya baby!! 

Bra, dåligt. Mitt emellan? Hur fan ska man veta!

VAD FAN HAR HÄNT MED MIN BLOGG ?!?!?!?!

Just nu vet jag varken om jag mår bra eller dåligt, är på ganska gott humör ändå men allt är ändå bara i ett stort jävla svart hål. Jag är ganska så sur på allting, som ni kanske även ser i mitt skrivnade då jag använder mig av några fula ord... Tomhetskänslor och det känns som jag kommer spricka när som helst.
Kan inte släppa ifrån mig bladet utan de är alltid med mig.

Det är skrämmande..

Dansar på kanten, prydd med vassa knivspetsar

Kan man tro på djävulen om man inte tror på gud?
Om bara djävulen finns, lever jag i helvetet då?

Saker är illa nu. Det är illa när jag inte kan släppa bladet. Den är i fickan eller när jag sover under kudden.
Bladet sitter fastkilad i en spegel som ligger i min hand.
Det är illa nu.

I'M BAAAACK !

Haha har någon ens vetat att jag har varit borta?
Men jaja det har jag iallafall.

Åkte till Kedjebo ett litet ställe utanför fagersta i västmanland, hur fint som helst med bup-skolan/panoramaskolan. De var fem personal/lärare och fem ungdomar. Två killar, men en var totaly weird vet inte varför han var väl inte de men han skrämde mig lite... Den andra killen, J, är ganska rolig ;) Sen var det jag och två tjejer till, S och E. Vi tjejer höll väl ihop lite mer, åkte samma bil, satt vid samma bord och sov i samma rum också. Hade två våningssängar i de rummet vi valde och om någon skulle få panik eller ångestattack under natten hade vi förberet ett rum med en säng bredvid med lakan och så. Låter väl lite små konstigt med de kan behövas ibland.

I onsdags kom vi dit vid lunch sen vid två så blev de paddling. Skit kul, men jag och E som jag paddlade med pratade väldigt mycket, det är skönt när man hittar någon som förstår skiten med lucifer bl.a., så vi kom lite efter men jaja sen var man ju tvungen att fota också så då råkade vi köra in i kanten men vi kom fram och vi var torra. Vi tänkte först välta kanoten innan vi skulle åka upp på stranden igen men kom på att de var en halvtimme till middagen så. För det kanske inte hade varit så smart att komma in där dygnsur.
Efter middagen var de lite kortspel, godisätande och sen BAD ! Bara S och J(tror jag) hade bad kläder så jag och E hoppade i med kläderna på hehe upps... Sen bastu och grillning på kvällen.
Eftersom många tar sömnmedicin så la vi oss vid typ 22-22.30 någonstans runt där.

De åskade, blixtrade och spöregnade hela natten och vi hade haft soligt hela kvällen så våra blöta kläder hängde på tork ute på gården. Kan ju säga såhär: dom var blötare på morgonen än vad dom var innan.
Kunde knappt sova dock under hela natten med det var väl de ända negativa under resan :)

Idag var det frukost vid 8.30(tiiiiidigt) och sen skrev jag nationella och dom andra målade. Sen gick tiden snabbt och så blev de lunch och sen åkte vi därifrån. Så nu har jag precis kommit hem och är helt sluuuuut.

Bilder kommer nog senare om jag orkar...
Men jag bjuder iallafall på en då jag är i havet ;)

Gå under jorden

Jag vet inte om jag vill dö längre. Men planerna fortsätter ändå och jag tappar kontrollen sakta men säkert.

Det gick bra att vara hemma under dagen men smällen kom när jag var på väg mellan bussen och tåget gick det ner i stupet igen. Dom hittar mig som vanligt. Två killar jag inte ens kände igen var det den har gången. Vad kan dom ha varit arton-tjugo. Dom visste iallafall vem jag var. Skrek efter mig, sa att jag visste reglerna. Jag sprang.
Jag väntar på det här för jag vet att det alltid kommer, för jag kan inte rymma för evigt och säger jag något är jag dödens. Det vet jag iallafall, jag har varit med och vittnat med egna ögon.

Jag måste gå under jorden igen snart tror jag. Det finns många som vill ha mig död. Men som dom säger:
"Jag satte mig i den har sitsen, nu får jag ta mig ur den också."

Hemma.

Hejhej är hemma idag och är lite med familjen, morfar och mormor och hennes man.
Sitter iallafall ute på terassen och lånar systers laptop ;) men ville väl egentligen bara säga Hej för jag har ändå inget vettigt och skriva.

Men efter som jag inte har något vettigt att skriva så lägger jag in två bilder från sommarlovet förra året då vi tänkte testa vad som händer om man kör över en klubba. Look and learn.

Vrak.

Känner mig som ett vrak när jag knappt tar ni upp ur sängen. Vaknade elva, satt vid tv:n en halvtimme och sedan tillbaka till sängen igen. Pappa kommer väl vid tre och så ska vi nog bara gå ut och gå en sväng innan jag säkert kommer vända tillbaka till sängen igen.

Jag är ett vrak, iallfall idag. Smutsigt hår som är uppsatt med en hårklämma och luggen borttagen, mjukismyxor, rosa sockor, en smutsig blå tröja och osminkad. Det är inte jag.

Jag som var stockholms undersvärlds okrönta drottning innan jag ens hunnit fylla fjorton. Men det tog slut i maj förra året, i de blåa lekhuset på skolgården. Då Erik skrek åt mig, jag var hög som ett hus och precis försökt hoppa från en klätterställning med huvudet före, han bara skrek åt mig och sakta förlorade jag min plats som drottning.

Idag är det jag som flyr från dom. Men dom är alltid där tittar på mig, några säger hej men jag ser att jag förlorade min stolthet. Förrut var dom rädda för mig nu är det tvärtom. Jag gömmer mig, försöker vara i stockholm utan att synas men det är svårt när nästan alla vet vem man är.
Jag var stockholms undervärlds okrönta drottning innan jag fyllt femton. 
Hon som gjorde vad som helst för droger oh sprit. Men fortfarande hade kontrollen och sin onekliga stolthet.

Jag gömmer mig under täcket och orkar inte med någon eller något...
Så även blogg designen jag skulle fixa stannade någonstans och ser förnuvarande hemsk ut...

Jag faller i bitar

Bit efter bit faller från min allt skörare kropp.

Tro inte att jag ljuger för att jag vill.
Jag ljuger för att skydda de inblandade och mig själv.
För sanningen skulle orsaka fängelsestraff.
För mig, men mest för andra.
Jag kan inte se in i era ögon om jag skulle säga orden.
Orden som jag inte ens kan uttala på tungan.
För hur säger man saker som man inte ens kan skriva.

Hur kan man säga att jag har hela stockholms undervärld efter mig?

Mediciner

Sedan någon gång i höstas har jag inte haft några mediciner... Tror jag kanske råkade bryta något förtroende där på vägen upps.. 

Men anyway igår fick jag på recept: fluoxetin(anti-depressivt), circadin (sömnmedicin) och theralen(vid behov) så om dom har hunnut hämta ut de på apoteket idag ska jag då börja med de ikväll eller imorgon. Men eftersom förtroendet krossades på avdelningen förut så ska allt krossas innan...

Kanske var lite dum, eller så var jag väldigt smart, då eftersom jag lurade personalen med att tro att jag tog mina mediciner. Istället sålde jag tabletterna till andra ungdomar hehe ojdå.

A last goodbye

En kille här från hemmet har varit på begravning idag och allt slog tillbaka. Rakt i ansiktet på mig skrattandes.
Jag fick aldrig gå på din begravning aldrig säga hejdå. Jag fick ett mejl, ett rop på hjälp men jag svarade aldrig.
I abandoned you in a world so blue.

Änglar
. Du sa att va var änglar. Vi skulle växa ut våra vingar och flyga härifrån.
Vår ängelfilosofi
Men nu är du verkligen en ängel.
A angel in heaven
Jag tror att jag aldrig kommer att glömma bort dig.
As a lonely tear fall down my cheek
Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.
I ett ihoplimmat hjärta
Allt går att laga med silver tejp och våld
Men där du rörde går inte att laga



R.I.P Chris. Min ängel!

Jag hatar mig själv.

Jag har skapat mig små trygga platser i huset. En plats på kanten där datorerna är. En specifik plats i soffan, mitt rum, en stol på kanten i köket. De är sådana små saker man vanligtvis inte tänker på men som ger en känsla av lite mer trygghet.

Hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej hej

Det var Aktivitet på kvällen idag, gym eller bad. Eftersom jag inte tänker bada för mina armar och för ett sprillans nytt sår på armen. Så gymmet var tanken men fan heller. Personalen blev lite småchockad för jag är alltid med på saker men det gick bara inte... Kunde knappt ta mig ur sängen heller men gick runt i rummet en stund typ några minuter bara och jäkla vilken panik. Gick bokstavligen in i väggen. Gick några varv i rummet och rakt in i garderobsdörren. Om och om igen. Drogs ut iallafall till att spela kort när några åkte på aktivitet. De släppte lite men de kommer i omgångar fortfarande... Nu sitter jag iallafall i köket och snackar lite:)

Lögner, lögner, lögner. Bara en jävla massa lögner!

Ge mig fan nobelpriset i skådespeleri!

Make it or break it.

Snälla jag orkar inte längre...
Skjut mig snälla? jag ber dig!
Det är mina regler som gäller nu och det brukar gå hur som helst men vem fan bryr sig!?

So take me don't leave me
Take me, don't leave me

p.s. Folk verkar tycka det är roligt att jag inte vet vem osama bin laden är... Jag har ju hört hans namn men har ingen aning om vad han gjort eller nått...

Jag tar knäcken på mig själv.

Jag mår verkligen inte bra idag...
Känslorna svänger snabbt från fram och tillbaka mellan att vara död och misslyckad. Ena sekund tom andra ångestfylld. Apatisk eller nervvrak.
Hela tiden på gränsen till en panikattack. Man ska alltid vara på vakt.
Tröttheten får mig att bara vilja slänga mig på marken och gråta.
Jag tappar hoppet om att någonsin få känna riktigt hopp.

Jag orkar inte med mig själv. Hejdå.



Självhatet drar ner mig så brutalt, jag känner mig äcklig och groteskt.
Som ett vandrande tjockt monster som söker uppmärksamhet och bekräftelse 24/7.
Jag tycker inte  om mig någonstans, varken mitt yttre eller inre.

Jag vill slita sönder mig själv i stycken.

Status: stoppad

Känns nästan som dagen efter en fylla... Men egentligen är det morgonen efter en panikångest attack...

Har ingen aning om vad som hände igår kväll eller vad jag började tänka på men plötsligt kunde jag inte andas, inte skrika, klöste mig på armar och ansikte(p.s jävligt smart! Dock har de mesta gått bort idag) låg bara och kastade runt kroppen, hyperventilerade och visste inte vad jag skulle göra av mig själv...
Hade väl inga bra metoder för att stoppa den utan blev ett rostigt rakblad mot armen. Men om man inte själv är en självskadare kan man aldrig förstå känslan när blodet kommer fram och hela lugnet sätter sig in i kroppen...

Vaknade tidigare än jag bruka så jag har gjort i ordning mig men ändå har jag en halvtimme kvar med inget att göra. Så nu ligger jag i sängen:)

Ser ni inte att jag inte orkar kämpa?

Hur länge orkar man fortsätta kämpa?
Ta risker sägs det
Lite spänning i livet är bra
Gör något åt situationen
Istället för att bara acceptera
Att det är som det är
För ingen fattar riskerna jag tar i varje steg
I varje val

Allt kan gå överstyr
Det har gjort det många gånger tidigare
Så jag vet vad som kan händer
Det blir värre och värre

Är det värt att ta risken?
Med mitt liv på spel
Med hjärtat i mina hand
Jag kan krama åt hjärtat
Känna de sluta slå
Avsluta det här och nu
Känna pulsen sakta ner
Innan jag sakta faller ner
och dör

Pulsen saktar ner
Jag kramar det lite lätt
Känner allt ge vika
Sakta blir jag svagare
För varje sekund
Kramar de hårt
Känner pulsen sluta slå
Må bara vara en sekund
Jag går överstyr

Ingen tar bort mitt hjärta
Dom låter de ligga
Är det ingen som bryr sig?
Är det ingen som ser?
Ta bort hjärtat ur min hand
Eller krama det åt mig
Så de slutar slå

Men vad du än gör
Stå inte bara där!
Hjälp mig fatta ett beslut
Att gå mot ljuset
eller tillbaka till mörkret


These days...

Christoffer.
Det är vissa dagar jag undrar om du ens någonsin existerade. Eller om du bara fanns i min fantasi. Dom dagarna jag tittar ut på landskapen utanför fönstret som svishar förbi, känns allt så overkligt. För vad är sanningen om vad som egentligen har hänt. Och vad är det min egen hjärna har satt ihop till någon sorlig historia.
Jag vet knappt längre vad som är skillnaden.

The art of suicide
The art of survival
RSS 2.0