Christoffer <3
Kollar igenom din facebook igen..
Sista inlägget var en status från Farmville den 10augusti kl.13.10 2010.
Sista inlägget du skrev, Augusti 5 kl00.30 2010:
"Klockan är mitt i natten, trött? inte precis. Carro ligger och sover (söt är hon:)) , vet inte varför men har det ganska svårt att somna, la i sängen med Carro länge innan jag bestämde mig att det va menningslöst, så nu ska jag spela mitt ny in köpta Mulle Meck bygger bilar =) Hoppas alla har det bra och att mamma och pappa har det härligt i Skåne."
Jag må ha förnekat att jag var Den Andra Tjejen eftersom mitt namn inte är Carro men jaja. Man ska inte begära för mycket. Så länge han ändå var min också så var man BARA MIN i mina ögon. Ingen annans.
Sista inlägget var en status från Farmville den 10augusti kl.13.10 2010.
Sista inlägget du skrev, Augusti 5 kl00.30 2010:
"Klockan är mitt i natten, trött? inte precis. Carro ligger och sover (söt är hon:)) , vet inte varför men har det ganska svårt att somna, la i sängen med Carro länge innan jag bestämde mig att det va menningslöst, så nu ska jag spela mitt ny in köpta Mulle Meck bygger bilar =) Hoppas alla har det bra och att mamma och pappa har det härligt i Skåne."
Jag må ha förnekat att jag var Den Andra Tjejen eftersom mitt namn inte är Carro men jaja. Man ska inte begära för mycket. Så länge han ändå var min också så var man BARA MIN i mina ögon. Ingen annans.
2010-07-13 fick jag ett mejl av dig där du frågade hur jag hade det
"Hej, jag skulle bara kolla så att allt är bra med dig och så,
förlåt att vi inte har hörts av på länge men jag har haft mycket i händerna :/"
Jag svarade aldrig på ditt mejl jag hade fullt upp med planeringarna för mina sista dagar. Mindre än en månad senare låg jag på intensiven efter ett självmordsförsök. Inte förren den 7oktober kollade jag mejlen kommer ihåg den dagen. Satt i bup-skolan på en rast vid datorn kollade snabbt mejlen. Du hade skickat ett nytt meddelande de första dagarna i augusti. Sa förlåt, hejdå och att du nu gav upp. Ett självmordsbrev.
Jag kunde inte hantera det. Kastade bort ditt mejl ville inte se det, ville inte inse det som hänt. Jag satte mig vid bordet och fortsatte med nästa lektion och gick vidare i livet.
Det tog över en månad innan jag verkligen listade ut att du var död men fortfarande förnekade jag det bara. Det tog till slutet av november när min kompis skickade ett självmordsbrev till mig som allt brast. Det var inte bara över henne utan över Christoffer också. Det gick inte just då men sen begravde jag det igen. När jag kom från avdelningen fick jag sammanbrott till slut. Sanningen gick upp i mina ögon. Han är död.
Det går fortfarande inte att acceptera det funkar inte. Det hände i augusti det är april nu men det går inte.
När jag tänker på dig tänker jag inte vad jag egentligen gör utan jag låter allt falla. Därför gör jag just nu många dumma saker känns det som. Därför jag knappt klarar av att åka bil utan att kasta mig ut ur bilen rakt ut på vägen.
Du lovade ju att vi skulle klara oss genom detta tillsammans att du aldrig skulle lämna mig. Men vad gjorde du? Du lämnade mig. Men jag kommer inte ge upp hoppet om dig min manodepressiva idiot. Folk må kalla mig stalker men fan jag bryr mig inte. Du är annorlunda än alla andra, du är död men inte inom mig. Där lever du fortfarande. Du lever ju faktiskt i himmelen också. Man ska inte glömma bort det. För det är i himmelen som vi kommer att återförenas. Jag är på väg till dig älskning. Jag lovar, jag kommer till dig älskling. Det finns ändå inget annat för mig här på jorden. Absolut inget. Snart står vi där som dom änglarna vi faktiskt är. Jag kommer snart älskling och då kommer vi mötas i portarna till himmelen. Du behöver inte vänta länge till. Jag är redan på väg. Jag ser dig i portarna i himmelen, snart.
Cause baby I'm coming
Mitt liv funkar inte längre.
Har jag fattat det? Nej.
Total self denial
När kommer jag göra det? Aldrig.
p.s JAG ÄR DUM I HUVUDET varför får jag annars mejl från fyrtio åriga killar som skriver:
"Halloj Alexi.
Hittade dig på (sexwork) Blev nyfiken och intresserad av dig, och skulle gärna vilja veta lite mer om dig och dina tjänster?
Är en snäll kille 41 år som finns i söderort.
Hoppas du hör av dig ;)
Mvh Leffe"
Saker man gjort kommer i kapp med en ibland fast än man inte vill!
JAG ORKAR INTE MED MITT LIV
"Hej, jag skulle bara kolla så att allt är bra med dig och så,
förlåt att vi inte har hörts av på länge men jag har haft mycket i händerna :/"
Jag svarade aldrig på ditt mejl jag hade fullt upp med planeringarna för mina sista dagar. Mindre än en månad senare låg jag på intensiven efter ett självmordsförsök. Inte förren den 7oktober kollade jag mejlen kommer ihåg den dagen. Satt i bup-skolan på en rast vid datorn kollade snabbt mejlen. Du hade skickat ett nytt meddelande de första dagarna i augusti. Sa förlåt, hejdå och att du nu gav upp. Ett självmordsbrev.
Jag kunde inte hantera det. Kastade bort ditt mejl ville inte se det, ville inte inse det som hänt. Jag satte mig vid bordet och fortsatte med nästa lektion och gick vidare i livet.
Det tog över en månad innan jag verkligen listade ut att du var död men fortfarande förnekade jag det bara. Det tog till slutet av november när min kompis skickade ett självmordsbrev till mig som allt brast. Det var inte bara över henne utan över Christoffer också. Det gick inte just då men sen begravde jag det igen. När jag kom från avdelningen fick jag sammanbrott till slut. Sanningen gick upp i mina ögon. Han är död.
Det går fortfarande inte att acceptera det funkar inte. Det hände i augusti det är april nu men det går inte.
När jag tänker på dig tänker jag inte vad jag egentligen gör utan jag låter allt falla. Därför gör jag just nu många dumma saker känns det som. Därför jag knappt klarar av att åka bil utan att kasta mig ut ur bilen rakt ut på vägen.
Du lovade ju att vi skulle klara oss genom detta tillsammans att du aldrig skulle lämna mig. Men vad gjorde du? Du lämnade mig. Men jag kommer inte ge upp hoppet om dig min manodepressiva idiot. Folk må kalla mig stalker men fan jag bryr mig inte. Du är annorlunda än alla andra, du är död men inte inom mig. Där lever du fortfarande. Du lever ju faktiskt i himmelen också. Man ska inte glömma bort det. För det är i himmelen som vi kommer att återförenas. Jag är på väg till dig älskning. Jag lovar, jag kommer till dig älskling. Det finns ändå inget annat för mig här på jorden. Absolut inget. Snart står vi där som dom änglarna vi faktiskt är. Jag kommer snart älskling och då kommer vi mötas i portarna till himmelen. Du behöver inte vänta länge till. Jag är redan på väg. Jag ser dig i portarna i himmelen, snart.
Cause baby I'm coming
Mitt liv funkar inte längre.
Har jag fattat det? Nej.
Total self denial
När kommer jag göra det? Aldrig.
p.s JAG ÄR DUM I HUVUDET varför får jag annars mejl från fyrtio åriga killar som skriver:
"Halloj Alexi.
Hittade dig på (sexwork) Blev nyfiken och intresserad av dig, och skulle gärna vilja veta lite mer om dig och dina tjänster?
Är en snäll kille 41 år som finns i söderort.
Hoppas du hör av dig ;)
Mvh Leffe"
Saker man gjort kommer i kapp med en ibland fast än man inte vill!
JAG ORKAR INTE MED MITT LIV
Kommentarer
Trackback
