Shhh säg inte att jag sitter och bloggar...!

Uppsatsen ska vara inskickad om en timme och jag är fortfarande inte klar och istället för att skriva sitter jag vid datorn känner mig lite olydig.. ;)
Men va nu då?? Kommer inte in på mejlen där över halva mitt arbete ligger, känner mig nog bara lite körd. Åh fan.

Skrev Nationella, hör och läsförståelse, idag på bup-skolan. Gick väl bra men i slutet insåg jag att jag blivit inum mot saker som händer på bup som andra skulle reagera ganska stark på.
Överfallsalarmet gick.
Såklart det störde lite när jag lyssnade på ljudbandet på hörförståelsen men annars tänker jag inte på det. Gick dock ut tillslut när jag skrivit klart lite snabbt eftersom jag inte ville vara inte där just då. Säkert tjugo personal sprang runt i korridorerna tillslut. Det var på våningen under som alarmet hade gått och där var jag tvungen att gå förbi. Snacka om folkmassa det kändes som när man kom ner i trappan och det stod så många där, vanligtvis träffar man typ bara en person i trappan, när man kommer ner till samtalsrummet blir det ju såklart mer. 
Hittade min lärare, lämnade in provet och gick ut.  

P stod där ute i regnet och rökte för att slippa larmet och kaoset där inne och vi pratade en stund på rasten. Man blir ju faktiskt lite van efter ha varit på bup ett tag. P, är två år äldre än mig och varit på bup mer än vad jag har, så hon har lite mer erfarenhet om det här och det första hon fråga när jag kom ut var:
-Går alarmet fortfarande?
och jag svarade att det fortfarande gjorde det så rös hon till och sa:
-Överfallsalarmet betyder alltid bältningar
Det gör det ju faktiskt, varje gång man hör det alarmet har någon blivit släpad över golvet.

En gång var den en tio-årig kille, måste bara säga det här, jag blev väldigt imponerad över. Han mådde dåligt det fattade jag men när man lyckas ta sig an tre vuxna personal så jäklar! Tre stycken tog in han på rummet där han fortsate sitt utbrott flera personal kom och tog ut saker ur hans rum och så, han höll säkert på en timme innan det blev lugnare. Under tiden stt jag och tre andra ungdomar och spelade kort och låtsades som ingenting. Man är van. Dock var det synd om hans mamma som satt i soffan.

Gillar min lärare på bup :) imorse skickade han ett sms:
"Du börjar 11 på måndag med sv och får schemat då *hoppande glad gubbe*"
Jag svarade okej :) och han skickade tillbaka:
"HA! :D vi ses strax"
Fattade inte riktigt men han brukar tycka det är roligt att driva med mig ibland. Men hur som helst är det sovmorgon på måndag till 11 SKÖNT

Det är roligt att se hur jag kan skriva en hel uppsats på bloggen men inget på uppsatsen som jag ska lämna in! Som föresten ska vara inskickad om tio minuter!!
FAN jag är körd!
Man kan iallafall se var min priotering är någonstans: på fel stället.

Detta inlägg hör verkligen hemma i kategorin Nothing and everything eftersom den verkligen handlar om allt och inget.

Känner mig så vis på tåget också ibland:
Man måste inse det som händer
För att ta ett steg tillbaka
För att sedan ta två steg framåt