Varför sitter jag och ler (småskrattar) på samtal?

Jo. För att det är så roligt när jag i mitt huvud säger det jag borde säga högt.

Jag borde sluta med halvsanningar för jag kan knappt hålla mig för skratt. Är det något allvarligt så kan ingen fatta det för att jag bara säger halvsanningar. Jag säger sanningen men det är bara hälften av vad som behöver sägas. Det som behöver sägas för att folk ska förstå.
Ändå säger jag inte det.

Läser en person detta så är sanningen om en viss sak här nedanför:
Jag förstörde M's liv för jag fick henne att gå på snatteri rundor, att följa med mig och snatta cider eller öl varje dag som jag sedan hällde över i bonaqua flaskor och drack på lektionerna tillsammans med henne. För hon hade pengar för att gå in i en affär och köpte något litet medan jag gick runt med en väska och hävade ner sex-pack och godis. Jag slog in allt som gällde mat och kalorier i hennes huvud för att jag inte åt utan satt och kommenterade hur mycket kalorier, fett m.m. det var i allt hon åt. Åt hon en lunch på donken läste jag alla innehållsförteckningar högt. Jag triggade henne till att testa att skära sig(tack gode gud för att hon inte fastnade), Hela sommaren smsade vi och jag sa att jag ville ta mitt liv och när hon också ville det satt vi tillsammans och spånade på ideer för att ta våra liv... Jag var inge bra för henne. Jag är fortfarande inge bra för henne.

-----------------------------------------------------------------------------

Smile though your heart is aching
Smile even though it's breaking.
When there are clouds in the sky
you'll get by.

If you smile through your pain and sorrow
Smile and maybe tomorrow
You'll see the sun come shining through
For you.

Light up your face with gladness,
Hide every trace of sadness.
Although a tear may be ever so near
That's the time you must keep on trying
Smile, what's the use of crying.
You'll find that life is still worthwhile-
If you just smile.




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0