Vad gör man när hoppet sviker?
Looking up I just for once more I want to fly again in you arms.
You where pure and full of life.
Leaving the pain and I just wanna smile.
It was you and me against the world.
You made me happy and got me to smile.
If life was a game and we where the player.
Well...
Then I hoped you'll let me cheat.
I'm still in the game fighting for my own life.
You failed and quited.
Got lost on the way.
And I'm now alone on the game we promised to finish together.
Ja, jag vet inte vad man gör när hoppet sviker. Jag har iallafall hittat ungefär 1000 sätt som är fel sätt. Jag ska inte säga att jag vet hur du känner men jag kan tänka mig, anorexi och bullemi bottnar ju ändå i samma sak. Jag har gått en lång väg men vägen är waaay längre än lång så jag ska inte sitta här att jag vet bättre eller gör bättre än någon annan; Men jag kan säga att livet är för jävla kort för att kastas bort på självhat, svält osv.
När jag ser att din ålder hugger det i hjärtat, du ska ha det härliga sista året i grundskolan, festa och vara glad. Samtidigt var jag långt ifrån bättre själv. Även om jag faktiskt hade ett par (fysiskt) helt ok månader i slutet av nian.
På samma sätt som du, som ätstörd, säkert kan pressa dig själv. Pressa dig själv till att bli frisk för det förtjänar du! Satsa på att förnya din identitet till gymnasiet att vara ett friskt du som orkar VARA glad och inte bara verka glad, som orkar ha kul, som orkar LEVA livet osv. Som sagt det är äckligt svårt men ja, jag kan läsa att du försöker -fortsätt försöka. Och bli frisk. Livet är för kort för att förkastas.
HEJA DIG och LYCKA TILL! finns här om du vill ha någon utomstående att prata med .
