countdown to insanity
När jag läser detta gör det på riktigt ont i mig. För jag vet hur det känns, exakt hur det känns att må så jävla dåligt som du gör nu. Då självmordstankarna är så himla starka och man känner att rakbladet är ens bästavän! Rösterna i huvudet och ångesten som kommer. Jag känner dig inte, men ändå känner jag mig igen mig i dig genom att läsa det du skriver på bloggen, jag tycker synd om dig och jag hoppas att du snart mår bra igen. Eller bättre iallafall, man får ta en dag i taget. Kämpa på! <3