Varför?

Jag gick inte över gränsen.
Jag gick dock för långt ändå att jag stirrade allt i vitögat fast med en minut tillgodo stack jag därifrån och virrade runt på stan istället.
Det är väldigt få som skulle sänka sig så lågt som jag gjorde igår. Men jag backade ut...
Ändå kan jag inte sluta tänka på det. Att tänka att jag ångrade mig att jag backade ut.

Idag hade vi yoga och det gick väl inte så jättebra... Det var väl kul iallafall för jag kunde ärligt talat inte sluta garva. En tjej som låg bredvid mig frågade mig vad det var. Då kunde jag ännu mindre hålla mig för skratt.

Egentligen vet jag inte om jag skrattar eller gråter.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0