Okej. Just nu: ÅNGEST.
och inte heller kan man sätta på tv för det är strömavbrott i hela fucking sollentuna tills klockan ett!!

Att vara stark är inte att bara skratta och le. Att se bra ut i andras ögon. Att vara stark är att kunna medge sina brister, veta var man göra fel och kunna göra något åt det. Att vara stark är att kunna kämpa tillbaka och kunna säga emot!
What dosen't kill you can only make you stronger
Jag vet inte om de göra mig starkare för jag känner att den väggen jag byggt upp blir söndertrampad, den blir stampad på om och om igen. Jag skulle vilja säga: Ni kan inte krossa mig för jag är starkare än er! Men jag kan inte göra den ÄN, för just nu är jag inte tillräckligt stark. Men jag ska nog inte ge upp riktigt än, jag har fortfarande lite kvar att ge! Fast även om jag just nu sitter och skriver att jag har krafter kvar att ge så vet man aldrig när reservtanken kommer att ta slut. Nu sitter jag och säger att ni inte kan krossa mig. Men reservtanken har en obestämd mängd i sig. Det kan handla om en timme, en dag eller en vecka för man vet aldrig. Frågan är hur jag ska fylla på mina riktiga krafter?
Egentligen vill jag skrika på hjälp just nu, bara skrika att snälla hjälp mig härifrån för jag börjar bli rädd för mig själv. Eller ja.. Börjar? Jag är redan rädd för mig själv. Men det tar emot att be om hjälp, att be någon annan att hjälpa mig, att hjälpa mig själv. För jag vill kunna fixa det här själv, jag vill säga att jag har kvar krafterna så jag kan ta mig upp ur det svarta hålet igen. Men jag kan inte det. Jag kan egentligen inte ta mig upp igen själv.
Men jag är svag. Jag har en stark vilja men jag har inte krafter att göra det vilket leder till att jag istället bara vill skita i allt.

För om sanningen ska fram är jag bara en svag och rädd liten flicka, en flicka som är rädd för sig själv.