Varför började jag må dåligt?
Hoppas det är okej för personen som skrev detta att jag lägger ut allt, annars säg till..
Vill någon annan fråga något så FRÅGA :D
Anonym om Jag försöker:
Hej, läste igen hela din text. Och förstog en liten del av det du menade. Jag har inga självmordstankar men kan må riktigt dåligt ibland. Som dig det märks inte som en skugga.
Jag är ett väldigt dålig självförtroende över vissa saker. Tex. när ja skriver det här till dig. Ska ja skicka elr inte. Förresten låter nog som en ren egoist oxå.
Ååh allt blir så jobbigt att tänka så.
Haha, du tkr nog säkert att ja är en idiot.
Btw.
Hoppas att det går bra att ja ställer en fråga?
Men vad var det som gjorde att du började må dåligt?
Vill dig inget dåligt, vill bara veta om det finns nån att snacka med då och då.
(men du behöver inte ens svara på det här)
Kram
Såklart jag inte tycker du är en idiot!
Det är väl lite komplicerat att säga vad som i grunden orsakade detta men genom samtal och så har jag insett att alla saker har bidragit med sin egen del till detta.
När jag var mindre alltså upp till 6års ålder var jag väldigt rädd av mig, jag försvann ofta i en egen värld och såg jag något så gick jag dit utan att bry mig om något annat. Har en bild på mig och min syster från när jag kanske var fyra år då jag var borta och min syster sitter och håller fast mig så jag inte skulle gå därifrån.
När jag började i skolan så blev jag mobbad från första början och de har satt spår i mitt självförtroende. Jag ville inte visa det för någon och när jag mådde dåligt började jag äta. Vid femman och sexan gick dom saker väldigt snett.
Här finns det ingen förklaring på allt som hänt tills nu när jag ska börja gymnasiet om en månad. Ätandet övergick i kräkningar och svält. Ett dåligt förhållande ersattes av ett annat. Jag tog substanser för att klara av ett dygn av röster och ångest. Vänner försvann och jag hittade aldrig någon att lita på. Min kille tog livet av sig. Jag sökte desperat efter bekräftelse i en gångs ligg. Jag har idag lidit av självskadebeteende i tre år och svår Äs i fyra. Rösterna vet jag inte riktigt men dom senaste två åren har dom varit väldigt starka. 
Kommentarer
du kan kalla mig asta
Hej igen :)
Tack för svaret. Hoppas det det inte var några besvär.
Det måste verkligen va jobbigt det du gått/går igenom.
Vet inte riktigt vad ja ska skriva.
Men du ska inte försöka ta livet av dig. Du har en hel framtid. Sluta aldrig kämpa. Det kommer va värt det, att kämpa.
Trackback
