Satt och grät i allrummets soffa när nattpersonalen frågar hur det är med mig idag och jag svarar jorå... Och de bara svarar bra då och går därifrån. Är det ingen som ser att sminket har runnit, ögonen är röda, blicken död och tårar som rullar nerför kinderna... Men de kanske bara inte bryr sig ett jävla skit längre! För jag har varit har i tre månader de flesta andra är bara har i två tre veckor typ så de tror väl att allt är bättre nu och jag inte vill härifrån men jag kan lova det är ingen bra idé att släppa ut mig just nu! Jag står på -2 om 1 e värst jag stod på 1-2 när jag försökte ta mitt liv och blev inlagd... Jag orkar inte resa på fötterna längre och orkar bara ligga i sängen och är som en levande död. Tankarna kretsar totalt om självmord och självskadehandlingar och mia har allt övertag över mig och tårarna faller en efter en. Man kan väl fatta att jag inte är oövervinnlig.