Helvete.
Blää pyton alltså.
Okej. Jag borde inte ha så mycket ångest efter som jag låtit mig själv slippa iväg under jul och nyår. Så +2kg borde inte vara så farligt men fan vilken ångest jag har ändå. Och de skriks att jag ska sluta äta!
Att väga sig kan vara lite känsligt för en del, och då kan man göra som damen på bilden och så vips är kilona ett minne blott! hahaha. Se hur drömmande hon betraktar siffrorna :)
Men ärligt talat, varför ska det vara så fruktansvärt att gå upp lite grann i vikt? Det är ju ändå den tiden på året man går upp som mest i vikt? Och varför ska man få så mycket ångest över de? Dumt är det!! Dumt av mig att inte följa mitt eget främsta råd för att gå ner i vikt som lyder: Skit i den! (vikten alltså)... bästa sättet att gå ner i vikt, är att inte oroa sig för att gå upp i vikt.
Men när man inte kan de så. När kroppen säger åt mig att leva som jag vill men allt annat säger åt mig de motsatta?
Åt en kladdkaka idag också jag ryser vid tanken av att de var över 300kcal i den! och sen en nachotallrik fylld med ost, två mackor, mums-mums fan jag borde sluta äta nu!

Ahh jag orkar inte med detta jävla skit med maten, vikten och kalorierna!