Jag vet inte om jag vill dö längre. Men planerna fortsätter ändå och jag tappar kontrollen sakta men säkert.

Det gick bra att vara hemma under dagen men smällen kom när jag var på väg mellan bussen och tåget gick det ner i stupet igen. Dom hittar mig som vanligt. Två killar jag inte ens kände igen var det den har gången. Vad kan dom ha varit arton-tjugo. Dom visste iallafall vem jag var. Skrek efter mig, sa att jag visste reglerna. Jag sprang.
Jag väntar på det här för jag vet att det alltid kommer, för jag kan inte rymma för evigt och säger jag något är jag dödens. Det vet jag iallafall, jag har varit med och vittnat med egna ögon.

Jag måste gå under jorden igen snart tror jag. Det finns många som vill ha mig död. Men som dom säger:
"Jag satte mig i den har sitsen, nu får jag ta mig ur den också."