Jag andas. Mitt hjärta saktar ner men min själ har redan hunnit dö.

Jag orkar knappt leva längre. Mina andetag saktar in och gamla mönster jag trodde jag hade besegrat, kommer upp till ytan igen. Det har gått några dagar och jag har redan svårt att andas utan dig. Men jag är kluven. Ska jag ta tillbaka dig och riskera att bli sårad ännu en gång? Men du gjorde att jag ville leva du höll mig precis över gränsen. Nu seglar jag under gränsen igen. När brister det? när slutar hjärtat slå?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0