Hej igen här kommer idioten och skriver lite saker
Mycket...
Kom in till akuten vid två på dagen tror jag, jag var med medvetandet men jag orkade inte öppna ögonen mer än var jag var tvungen och benen ville inte lyda. Personalen hittade mig på rummet när de skulle kolla till mig då låg jag på golvet och hade spytt. Orkade ingenting så svarade knappt när dom försökte prata med mig.Så jag har lite dålig koll på vilken personal som kom först, men tillslut var ju alla där ändå. Jag måste ha skrämt dom som fan.
Äh dom vet ju att jag är kapabel till sånt här som min behandlingsansvarig på bup sa idag.
Ambulansen kom och jag orkade gå ner för trappan helt skakig men de gick ju för fan, sen ambulans in till akuten på karolinska. Där kommer jag inte riktigt ihåg något mer än ett virrvarr av frågor och maskiner. Kommer dock ihåg när min mamma kom, fan vad jag blev ledsen då...
Men på kvällen kom jag till en avdelning på astrid lindgrens barnsjukhus, Q83, och jag fick dropp, halsa kol (inte de godaste!) och jag fick sova. Och jag sov och jag sov och jag sov och jag spydde. Efter att inte ätit något på över ett dygn och spytt så mycket jag gjort kunde jag först inte behålla något, inte ens kolet de tvingade ner i min hals. Men tillslut slank en macka och nyponsoppa som jag sen levde på.¨
Dagarna bestod väl av att sova, prover, dropp (som när jag tillslut började höra igen, hade hörselproblem, hörde att den lät förskräckligt) men de kom in ett par clowner när jag låg och åt glass och de förbjöd mig att äta med vanlig sked, för jag skulle äta med en magisk sked! Sen gjorde de en hjärt ballong och ett bi och gav mig godis som medicin haha :) annars har jag bara tittat på tv och sovit. Träffade världens drygaste läkare från bup han frågade mig ärligt talat om jag skulle putta in honom i väggen och rusa därifrån om man tvingade mig till bup. Yeah, sure de skulle ju gå bra, jag som knappt kunde gå, hade två dropp med två maskiner som jag skulle behövt dra efter mig och sen bara iklädd en t-shirt. Ja... jag skulle ju kunna springa därifrån..
Kom från Karolinska/Astrid Lindgren igår. Haha hade världens stressade taxi chafför mellan sjukhuset och bup akuten. Mamma och jag åkte ju på sjukresa så vi behövde inte oroa oss för pengarna med föraren var jätte stressad och de kröp typ myror i hela hans kropp när de var köer genom hela stan. Han hade bara jobbat i tio dagar men jag tyckte han verkade skitrolig just då haha ;)
Kom till bup akuten någon gång på eftermiddagen, tråååkigt,.
Så mamma och jag sov på akuten och världens störaste lilla unge gick runt och skrek fast hon var ganska gullig ändå. När jag skulle åka hade hon precis svalt ett lock från en tvål flaska.
Jag måste nog skriva lite vad dom sa på mitt möte någon gång men jag orkar inte just nu..
Efter lunch idag om jag från bup akuten iallafall..
Firade min födelsedag, just jag fyller 16 idag...., och sen vid åtta kom jag till mitt behandlingshem igen och där blev jag firad igen. och nu har jag vak, minst sagt, jag ska inte få sova i min säng utan jag ska sova i personalrummet...kul...hm...vad tror ni litar personalen på mig?
Men nu ska jag nog snart försöka sova iallafall!
update: till anonym, jag hade tagit en överdos eftersom jag ville ta mitt liv
spread your legs and get fucked
but i burned that little black book. I watched it burn.
Fredagsmys
De har hänt massa saker och jag mår ännu sämre.
Snart ska jag skriva lite mer i inläggen.
Men inte nu, är för instabil och svag.
Det finns vissa saker jag ännu inte kan säga.
Men jag måste snart, jag klarar de inte annars.
Ni måste förstå.
De gäller nu sekund för sekund, minut för minut, timme för timme. En dag är för mycket begärt.
Hur bra kan jag må, om mössan konstant är på?
Har inte tagit av mig mössan sen i tisdags, dom följer efter mig hela tiden och kan ALDRIG HÅLLA KÄFTEN !
Snart blir de väl som förra vintern då jag hade någon vecka då jag knappt vågade gå till skolan utan att ha någon som gick med mig och den gången jag blev så rädd på väg hem från gymmet att jag åkte bussen åt fel håll och sen sprang hem till söder från ropsten som är typ tio hållsplatsen men jag sprang nog lite längre men jag vågade verkligen inte sätta mig på bussen för jag trodde dom skulle kidnappa mig.
Jag har en stor jävla bula på huvudet för jag bankat de så mycket mot väggen jag ger mig aldrig utan har suttit på golvet timme efter timme och bankat huvudet mot byrån eller väggen. Idag gjorde jag bara lite snabbt mot väggen i typ tio minuter men eftersom jag hållit på såhär några dagar så skulle jag gå ner i trappen och benen viker sig och jag sätter mig på trappsteget. Bra. Jag har förlorat lite mycket hjärnceller också tror jag nog...
Traumagirl vill inte vara traumagirl längre
P.s jag har delat upp mina röster i olika personer de är såklart lucifer som är starkast nu för han är värst. Sen kommer tre andra och en av dom Emelie trodde jag kom i slutet av åttan men tydligen hade jag henne där i hela sjuan också bara inte reagerat och satt namn på henne. För fick tillbaka svenska uppgifter från 7an idag, eftersom de var vår sista lektion i nian nu, och då skulle vi på hösten skriva en person beskrivning och den personen jag skrev om hette Emelie och var nästan precis lik den Emelie jag ser och hör nu och that was a little bit creepy..
I'M BAAAACK !
Haha har någon ens vetat att jag har varit borta?
Men jaja det har jag iallafall.
Åkte till Kedjebo ett litet ställe utanför fagersta i västmanland, hur fint som helst med bup-skolan/panoramaskolan. De var fem personal/lärare och fem ungdomar. Två killar, men en var totaly weird vet inte varför han var väl inte de men han skrämde mig lite... Den andra killen, J, är ganska rolig ;) Sen var det jag och två tjejer till, S och E. Vi tjejer höll väl ihop lite mer, åkte samma bil, satt vid samma bord och sov i samma rum också. Hade två våningssängar i de rummet vi valde och om någon skulle få panik eller ångestattack under natten hade vi förberet ett rum med en säng bredvid med lakan och så. Låter väl lite små konstigt med de kan behövas ibland.
I onsdags kom vi dit vid lunch sen vid två så blev de paddling. Skit kul, men jag och E som jag paddlade med pratade väldigt mycket, det är skönt när man hittar någon som förstår skiten med lucifer bl.a., så vi kom lite efter men jaja sen var man ju tvungen att fota också så då råkade vi köra in i kanten men vi kom fram och vi var torra. Vi tänkte först välta kanoten innan vi skulle åka upp på stranden igen men kom på att de var en halvtimme till middagen så. För det kanske inte hade varit så smart att komma in där dygnsur.
Efter middagen var de lite kortspel, godisätande och sen BAD ! Bara S och J(tror jag) hade bad kläder så jag och E hoppade i med kläderna på hehe upps... Sen bastu och grillning på kvällen.
Eftersom många tar sömnmedicin så la vi oss vid typ 22-22.30 någonstans runt där.
De åskade, blixtrade och spöregnade hela natten och vi hade haft soligt hela kvällen så våra blöta kläder hängde på tork ute på gården. Kan ju säga såhär: dom var blötare på morgonen än vad dom var innan.
Kunde knappt sova dock under hela natten med det var väl de ända negativa under resan :)
Idag var det frukost vid 8.30(tiiiiidigt) och sen skrev jag nationella och dom andra målade. Sen gick tiden snabbt och så blev de lunch och sen åkte vi därifrån. Så nu har jag precis kommit hem och är helt sluuuuut.
Bilder kommer nog senare om jag orkar...
Men jag bjuder iallafall på en då jag är i havet ;)
Gå under jorden
Det gick bra att vara hemma under dagen men smällen kom när jag var på väg mellan bussen och tåget gick det ner i stupet igen. Dom hittar mig som vanligt. Två killar jag inte ens kände igen var det den har gången. Vad kan dom ha varit arton-tjugo. Dom visste iallafall vem jag var. Skrek efter mig, sa att jag visste reglerna. Jag sprang.
Jag väntar på det här för jag vet att det alltid kommer, för jag kan inte rymma för evigt och säger jag något är jag dödens. Det vet jag iallafall, jag har varit med och vittnat med egna ögon.
Jag måste gå under jorden igen snart tror jag. Det finns många som vill ha mig död. Men som dom säger:
"Jag satte mig i den har sitsen, nu får jag ta mig ur den också."
Vrak.
Jag är ett vrak, iallfall idag. Smutsigt hår som är uppsatt med en hårklämma och luggen borttagen, mjukismyxor, rosa sockor, en smutsig blå tröja och osminkad. Det är inte jag.
Jag som var stockholms undersvärlds okrönta drottning innan jag ens hunnit fylla fjorton. Men det tog slut i maj förra året, i de blåa lekhuset på skolgården. Då Erik skrek åt mig, jag var hög som ett hus och precis försökt hoppa från en klätterställning med huvudet före, han bara skrek åt mig och sakta förlorade jag min plats som drottning.
Idag är det jag som flyr från dom. Men dom är alltid där tittar på mig, några säger hej men jag ser att jag förlorade min stolthet. Förrut var dom rädda för mig nu är det tvärtom. Jag gömmer mig, försöker vara i stockholm utan att synas men det är svårt när nästan alla vet vem man är.
Jag var stockholms undervärlds okrönta drottning innan jag fyllt femton.
Hon som gjorde vad som helst för droger oh sprit. Men fortfarande hade kontrollen och sin onekliga stolthet.
Jag gömmer mig under täcket och orkar inte med någon eller något...
Så även blogg designen jag skulle fixa stannade någonstans och ser förnuvarande hemsk ut...
Jag faller i bitar
Tro inte att jag ljuger för att jag vill.
Jag ljuger för att skydda de inblandade och mig själv.
För sanningen skulle orsaka fängelsestraff.
För mig, men mest för andra.
Jag kan inte se in i era ögon om jag skulle säga orden.
Orden som jag inte ens kan uttala på tungan.
För hur säger man saker som man inte ens kan skriva.
Hur kan man säga att jag har hela stockholms undervärld efter mig?
A last goodbye
En kille här från hemmet har varit på begravning idag och allt slog tillbaka. Rakt i ansiktet på mig skrattandes.
Jag fick aldrig gå på din begravning aldrig säga hejdå. Jag fick ett mejl, ett rop på hjälp men jag svarade aldrig.
I abandoned you in a world so blue.
Änglar. Du sa att va var änglar. Vi skulle växa ut våra vingar och flyga härifrån.
Vår ängelfilosofi
Men nu är du verkligen en ängel.
A angel in heaven
Jag tror att jag aldrig kommer att glömma bort dig.
As a lonely tear fall down my cheek
Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.
I ett ihoplimmat hjärta
Allt går att laga med silver tejp och våld
Men där du rörde går inte att laga
R.I.P Chris. Min ängel! 
The last couple of days
Vad har jag gjort sen i fredags??
Lördag:
Var och spelade minigolf på förmiddagen gick dock inte så bra efter som jag kom näst sist av fyra. Men slog iallafall syrran *Stolt* Men efter det åkte vi hem till farmor och firade påsk. Farfar kom även dit. Jag blev den som lagade maten och ibland HATAR jag verkligen min farmor! Hon kan skratta åt allting! Jag brände såsen och tänkte sila den så att jag fick bort de brända klumparna, för det var inget fel på såsen, men då kommer farmor och börjar garvskratta och frågar hur jag kan få för mig någon sådan ide. Det är inge kul att bränna mat och när hon garvskrattar? Ja.. Jag blev ju förbannad och lämnade köket och satte mig på verandan och tjurade istället.
Söndag:
Jadu... Vad fan gjorde jag i söndags?? Låg i soffan och tittade på Gossip Girl typ hela dagen. Åkte ut med en personal till ett ställe som heter Trädgården för att köpa gödslingsmedel och tog samtidigt en fika men annars gjorde jag nog inget. En tre rätters middag blev det iallafall och sen en kvällspromenad :)
Måndag:
Var i parken och grillade med min morbror, hans tjej och deras dotter(min kusin, Sofia). Sen även min gudmors familj. Hon och hennes man och deras barn som är 5 resp. 2.5år. Var med han som är två och ett halvt och helt plöstligt åker jag rutchkana och har sand i håret?? Så det kan gå haha :)
Tisdag(idag):
Skola 8.30-11.30 och insåg hur mycket läxor jag har att göra just nu. Ändå gör jag inget? Åt lunch och softa en stund sen var jag på gymmet 15-16. Är väldigt otränad just nu. Har gått på gym några år men eftersom jag var så ute och simmade på djuuuupt vatten i min ätstörning förra året så gjorde jag knappt något. Mina träningspass bestod av några minuter på träningsbandet och sen resten spenderandes på toaletten och käka godis. Samtidigt som godiset åkte ner i munnen kom det upp igen, samma väg. Kunde vilka tider man kunde gå ut och in för att inget skulle märka vad man gjort eller hur länge passet höll på. Vilket bara brukade bli knappt en halvtimme eftersom jag knappt spenderade någon tid i gymmet. Men nu tränar jag iallfall, Duktiga lilla mig!!
Nu sitter jag vid datorn och ska snart ha samtal sen blir det nog att titta på lite mer gossip girl.
Allmänt mående?
Skit, fattar inte att jag faktiskt lyckas att ändå hålla mig själv vid liv.
I think that was it !
By the way:
Twilight fan?? Kolla in min blogg Twilightreporter har varit nerstängd sen augusti men jag startar upp den igen!
Christoffer <3
Sista inlägget var en status från Farmville den 10augusti kl.13.10 2010.
Sista inlägget du skrev, Augusti 5 kl00.30 2010:
"Klockan är mitt i natten, trött? inte precis. Carro ligger och sover (söt är hon:)) , vet inte varför men har det ganska svårt att somna, la i sängen med Carro länge innan jag bestämde mig att det va menningslöst, så nu ska jag spela mitt ny in köpta Mulle Meck bygger bilar =) Hoppas alla har det bra och att mamma och pappa har det härligt i Skåne."
Jag må ha förnekat att jag var Den Andra Tjejen eftersom mitt namn inte är Carro men jaja. Man ska inte begära för mycket. Så länge han ändå var min också så var man BARA MIN i mina ögon. Ingen annans.
"Hej, jag skulle bara kolla så att allt är bra med dig och så,
förlåt att vi inte har hörts av på länge men jag har haft mycket i händerna :/"
Jag svarade aldrig på ditt mejl jag hade fullt upp med planeringarna för mina sista dagar. Mindre än en månad senare låg jag på intensiven efter ett självmordsförsök. Inte förren den 7oktober kollade jag mejlen kommer ihåg den dagen. Satt i bup-skolan på en rast vid datorn kollade snabbt mejlen. Du hade skickat ett nytt meddelande de första dagarna i augusti. Sa förlåt, hejdå och att du nu gav upp. Ett självmordsbrev.
Jag kunde inte hantera det. Kastade bort ditt mejl ville inte se det, ville inte inse det som hänt. Jag satte mig vid bordet och fortsatte med nästa lektion och gick vidare i livet.
Det tog över en månad innan jag verkligen listade ut att du var död men fortfarande förnekade jag det bara. Det tog till slutet av november när min kompis skickade ett självmordsbrev till mig som allt brast. Det var inte bara över henne utan över Christoffer också. Det gick inte just då men sen begravde jag det igen. När jag kom från avdelningen fick jag sammanbrott till slut. Sanningen gick upp i mina ögon. Han är död.
Det går fortfarande inte att acceptera det funkar inte. Det hände i augusti det är april nu men det går inte.
När jag tänker på dig tänker jag inte vad jag egentligen gör utan jag låter allt falla. Därför gör jag just nu många dumma saker känns det som. Därför jag knappt klarar av att åka bil utan att kasta mig ut ur bilen rakt ut på vägen.
Du lovade ju att vi skulle klara oss genom detta tillsammans att du aldrig skulle lämna mig. Men vad gjorde du? Du lämnade mig. Men jag kommer inte ge upp hoppet om dig min manodepressiva idiot. Folk må kalla mig stalker men fan jag bryr mig inte. Du är annorlunda än alla andra, du är död men inte inom mig. Där lever du fortfarande. Du lever ju faktiskt i himmelen också. Man ska inte glömma bort det. För det är i himmelen som vi kommer att återförenas. Jag är på väg till dig älskning. Jag lovar, jag kommer till dig älskling. Det finns ändå inget annat för mig här på jorden. Absolut inget. Snart står vi där som dom änglarna vi faktiskt är. Jag kommer snart älskling och då kommer vi mötas i portarna till himmelen. Du behöver inte vänta länge till. Jag är redan på väg. Jag ser dig i portarna i himmelen, snart.
Cause baby I'm coming
Mitt liv funkar inte längre.
Har jag fattat det? Nej.
Total self denial
När kommer jag göra det? Aldrig.
p.s JAG ÄR DUM I HUVUDET varför får jag annars mejl från fyrtio åriga killar som skriver:
"Halloj Alexi.
Hittade dig på (sexwork) Blev nyfiken och intresserad av dig, och skulle gärna vilja veta lite mer om dig och dina tjänster?
Är en snäll kille 41 år som finns i söderort.
Hoppas du hör av dig ;)
Mvh Leffe"
Saker man gjort kommer i kapp med en ibland fast än man inte vill!
JAG ORKAR INTE MED MITT LIV
Ringen från dig sitter på mitt finger
Det må vara en hög dödsrisk men du lovade att du skulle vara en av de procenten som skulle klara sig.
Du skrev så att man kände hela din skånska dialekt i kroppen med dina ord:
"Du kan lite på mig, jag komme inte försvinna"
Välkomnar du mig med öppna armar när jag kommer till dig?
Står du och ropar mitt namn när jag kommer till dig?
Viskar du i mitt öra, om och om igen, att du älskar mig?
Viskar du i mitt öra, om och om igen, att du förlåter mig?
Möter du mig i portarna till himmelen?
'Cause I'm coming baby!
Du river mig isär
Fastän du inte längre är med mig
För du är anledningen till att jag vill dö
För du är anledningen till att jag vill leva
Du är borta
Varför lämnade du mig?
Varför försvann du ur livet?
Man ska inte dö vid arton
Att jag inte kunde finnas för dig
Stör mig varje dag
Jag var svag
brydde mig bara om mig Tänkte inte på hur sårad du skulle bli
Sen gjorde du samma sak mot mig
Jag saknar dig förstår du det?
Du är så långt härifrån
Helt ouppnålig
Kan du se mig där uppifrån?
Ser du när jag gråter en tår för dig?
Det var ungefär åtta månader sen nu.
Jag kan inte ens veta vilket datum du gjorde det
Men en dag var du borta
Men jag märkte den en månad försent
Jag kan inte förlåta mig för det
Kan du se hur jag lider?
Kom tillbaka!
Jag vill ha dig här med mig nu!
Snälla C <3
Texter jag skrivit
Hittade denna:
Hur länge kan man be ens älskare att vänta på en?
Är all längtan alltid förgäves
Att leva är mer än att hålla sig vid liv
Men ett barn skriker inom mig fylld utav ångest
och utanför försöker en vuxen
Ta
kontrollen
och:
En kopp med varm choklad
Globen lyser vit i mörkret
Vattnet svart och spegelblankt
Speglar alla ljus
Miljoner ljus som glimmar
Ropar och lockar
Men jag tar en klump choklad
och trycker mig närmare elementet
Dricker ur det allra sista
Vänder ryggen mot ljuset
Släcker lampan
och försvinner i mörkret
och:
Hur kan ni veta
Ni kan ju inte se igenom mina ögon
Se det som inne smulas sönder
Till inget
Det som inom mig brister
Sänker min förmåga
Min energi
Skriven nu:
Lär mig hantera min impuls
Stoppa mig
Låt mig inte göra de saker
Jag sedan kommer ångra
Det är snart försent
Jag har redan börjat
Skuldkänslorna gnager inom mig
Gör jag det, som jag sagt
Kommer jag aldrig få ro
Men jag blir åtsagd att göra det
Ska jag gå emot dom?
Fortsätter jag åt samma håll
Kommer jag bli förlorad
och snart ligga i en förtidig grav
Men jag vill inte detta
Men jag kan inte stå emot
Jag måste göra som dom säger
Snälla hjälp mig
"Dom"
Pratar man med S eller A så ska man alltid veta att allt kommer tillbaka till E. Dom träffas och om jag säger något t.ex. S så kommer E och skäller ut mig för det...
S är snällast hon kommer sällan fast hon är helt underbar
A är mitten hon kan vara snäll men när hon hugger till hugger hon hårt
E är värst hon river, bits slåss och har det ordentligast lungorna jag något sin hört.
Jag gjorde min hemläxa och stängde inte bara dörren till tankarna och lät känslorna ta över utan började fundera över namnen. Kom fram till att S, A, E symboliserar några jag kände förut: I, A, T. I snällast, A mitten och T hårast. E's namn kom jag även fram till. Just de namnet var det en tjej förut i min klass som hette. Hon var elakast och centrum i allt. A vet jag även nog eftersom det är samma första bokstav iallafall som den symboliserar iallafall. S vet jag faktiskt inte var namnet kommer ifrån det är inget lika med namnet den symoliserar... Men jag gjorde min hemläxa iallafall :) även om det gjorde så att jag mådde sämre.
Jisses jag borde bli portad fån flashback hehe..
Fy skäms
-Får jag säga sanningen då?
-Nej.
-Men då måste jag ju ljuga?
-Men idiot!
-Jag fattar bara inte...
-Du får inte säga något om mig
-Okej..?
-Bry dig inte om resten!
1.Fy skäms på mig min uppsats i engelskan om The American Civil War skulle ha varit inlämnad innan sportlovet och jag har över halva kvar...
2.Nationella i No om mindre än en vecka och det kommer gå åt fanders med tanke på att jag inte pluggat fysik på snart ett år! och jag orkar inte plugga in allt igen eftersom jag faktiskt ligger så pass mycket efter..
3.Vecka fjorton ska en fyra sidors lång uppsats+bilder (datorskrivet size14) vara inlämnat i sjöld. Jag vet inte ens vad jag ska skriva om..
Det där var ungefär bara mina största problem sen ligger jag efter i så mycket annat jag borde göra också men börjar känna mig väldigt stressad inför skolarbetet efter som det är tre månader kvar tills jag går ut nian vilket gör att jag måste få betyg i det flesta ämnen för att komma in på gymnasium och jag ligger så pass efter alla andra för att jag först inte var i min skola på typ fyra månader och sen är jag fortfarande bara i skolan på halvtid...
Men jag orkar inte bry mig om framtiden även fast jag vill!
Kan bara inte se så långt framåt..
Läsa
Vad gör man när hoppet sviker?
Looking up I just for once more I want to fly again in you arms.
You where pure and full of life.
Leaving the pain and I just wanna smile.
It was you and me against the world.
You made me happy and got me to smile.
If life was a game and we where the player.
Well...
Then I hoped you'll let me cheat.
I'm still in the game fighting for my own life.
You failed and quited.
Got lost on the way.
And I'm now alone on the game we promised to finish together.
Här står jag i dimman och fattar ingenting.
Jag har packat, både hemma och på avdelningen, pratat om det många gånger att jag flyttar imorgon, sagt hej då till personal, bakat en kaka till mitt avslutningsfika imorgon. Ändå, ändå sjunker det inte in!
Vad krävs det för att jag ska fatta att de verkligen händer?
Men imorgon klockan tolv ska jag vara på behandlingshemmet och det känns ju bra men svårt att lämna avdelningen.
Jag har varit här i sex månader och sagt hela tiden att jag vill bort härifrån och när de verkligen händer och jag får som jag vill så inser jag det inte...
Jävla smart-ass känner jag mig som.
Jag citerar Bart Simpson:
Ay caramba!
Rädd.
jag döljer det
jag tillåter mig inte ens vara rädd, för de är förbjudet
man ska inte visa tecken på svaghet
men om sanningen ska från så är jag rädd
jag är rädd för de förflutna, för nuet och för framtiden
jag vågar inte testa något nytt
vågar inte satsa och byta miljö
för jag är rädd för de förflutna och nuet
men egentligen är jag dödsrädd för framtiden
